Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-4
Fredrik Vetterlimd
Man förstår innerligt väl, liur det tvärtom hade sin
tjusning-för hans stridsglädje att reta getingarna, som han höll för elaka
skadedjur. Och han tillägger:
Hvad mer? Lifvet är kort ocl) det måste användas väl. Kan jag
använda det bättre än med kamp för idéer, hvilka jag vet vara sanna?
Som sagt, det hade plötsligt växt upp ett helt litterärt oväder;
och när nu Strindbergs pamflett Det nya riket slog ned bland
ungdomen, fick Wirsén emot sig en så häftig opinion, att verkningarna
därav aldrig lade sig — helst han lika litet sedan gick ur vägen
för nya getingbon. »Tala ditt ord bestämdt, räds ej för hatets
svall», säger han i en dikt från dessa år. Den uppmaningen till
sig själv har han följt hela livet, antingen han kämpat mot jättar,
dvärgar eller väderkvarnar.
Att Viktor Rydberg skulle sympatisera med själva den
roman-tiskt-ideala uppfattningen bakom Wirséns verksamhet, måste ju
anses självklart. Hur kom det sig då att lian nu under 1880-talets
första år fördes bort ifrån honom? Man har först att tänka sig
den skiljaktighet i politisk inställning, som Wirsén själv synes
åsyfta i ovan citerade lilla dikt till Rydberg, och som kanske
vännerna Hedlund i Göteborg gjort sitt för att framhäva. Till den
liberale major Stjernspetz, Wirséns svåger, skriver Rydberg:
Hur är det med Wirsén? Om vi haft denna i grunden ädla kraft
med oss! Tyvärr, det ser ut som om han aflägsnade sig mer och mer
från den fana, under hvilken hvarje sådan man som han borde strida.
Detta är hösten 1882. Nästa år, när professor Ljunggren i
Lund, vilken stod Wirsén närmast i rojalistisk och sannolikt även
annars i konservativ uppfattning, i brev till Rydberg glatt sig åt
den riktning Wirsén tagit, svarar Rydberg, att han tvärtom »måste
tala med mig sjelf för att icke sörja»:
Vi sammanstötte, om jag så får säga, på en korsväg, gladde oss
åt mötet, hvilade en stund tillsammans och gingo sedan hvar den
kosa vårt inre bjöd oss. Nu äro vi så aflägsnade, att jag knappt kan
se honom, då jag ville bringa honom mitt sista hjertliga farväl och tack.
Den är äkta innerlig, den är vacker och uppriktig, denna smärta
att ej se vännen bland kämparna för den liberala saken — sådan
Rydberg uppfattade och ville se den; Wirsén såg den i andra
förbindelser och allianser. Och tänker ej Rydberg på Wirsén, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
