Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg ocli C. I), af Wirsén
91
En annan gång har han bett Rydberg vara förvissad om »min
under alla här i lifvet oundvikliga meningsolikheter bibehållna och
verkligen innerliga hängifvenhet för din person». Det är ej heller
möjligt att misstro den fulla uppriktigheten i denna försäkran.
Wirsén har gjort vad han kunnat för att hålla Rydberg à jour
med akademiens förhandlingar, har rådfört sig med honom angående
inval, prisskrifter och akademiska belöningar, och om än, vilket är
mer än sannolikt, Rydberg ingalunda alltid gillat Wirséns
litteraturkritik i dess detaljer, så märkes hos honom tillsvidare ännu icke
något av den bitterhet lian sedan skulle visa. Då den unge
Heidenstam beklagat sig hos Rydberg över Wirséns recension av
Vallfart och vandringsår, påpekade Rydberg i sitt svar, att — som
sanningen var — Wirsén dock erkänt hans »skaldeduglighet»; och om
kritikern gjort ett visst »misshugg», bör — fortsätter Rydberg —
Heidenstam ursäkta detta hos »fen man, som dagligen och
stundligen har att mottaga ocli gifva hugg och stötar för en sak, som
för honom är mensklighetens högsta andliga intressens». Detta
ännu 1888.
III.
Det missnöje, som nu emellertid småningom växt fram hos
Rydberg, ger sig luft från och med 1889. Själv redogör Rydberg
därför i ett brev till Wirsén, odaterat men från denna tid, vilket
finns med hans egen handstil bland K. B:s papper, dock eget nog
ej i den vanliga avskriften av fru Rydberg och ej bland Wirséns.
Att Wirsén fått del därav, är dock säkert.
Broder Wirsén!
Under den tid jag varit ledamot af Svenska Akademien, liar jag
haft tillfälle att till lediga stolar inom densamma föreslå tre
kandidater: fil. professorn Nyblæus, teolog, professorn Rudin och prof. fri
-herre Nordenskiöld. Alla tre hafva af akademien blifvit förkastade.
Det oaktadt vidhåller jag min åsigt att de äro värdige den heder, som
en plats i akademien borde medföra, och sjelfve egnade att lända
akademien till ära.
Efter de erfarenheter jag haft och har af det höga samfund, hvars
ovärdige medlem jag är, rotfäster sig hos mig alltmer den öfvertygelse,
att till de andra och giltigare orsaker, som kunnat verka till mina
kandidaters fall, komma äfven de, att de i politiskt eller teologiskt
afseende icke varit personæ gratæ, samt att det var jag som föreslog
dem. Jag har att inom mig bedja mina högt aktade kandidater om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
