Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg ocli C. I), af Wirsén
101
Jag ville bedja dig, som förmodligen emellanåt träffar Rydberg,
söka — utan att nämna mig — persuadera honom att gå upp på
högtidssammankomsten den 20 december. Det skulle vara mig så
kärt, om i år, då Ljunggren och Kullberg i 25 år lia tillhört
akademien, alla ledamöter mangrannt kunde bevista högtiden; detta vore
ock något som aldrig förut händt, ty än har den ene haft förhinder,
än den andre. Men i år ser det ut, som om det skulle kunna gå för
sig. Du undrar kanske, hvarför jag ej sjelf meddelar mig med
Rydberg härom; förhållandet är, att han af någon för mig alldeles okänd
anledning är mycket missnöjd med mig. Troligen härrör det däraf,
att jag ej arbetat för Nordenskölds kanditatur, utan för Sanders och
därvid sökte sammanhålla alla krafter; han hotade mig då med att
utgå ur akademien derföre att han ej fått sin vilja fram. Jag
föreställde honom, att Tegnér, Wallin, Geijer ej alltid kunnat genomdrifva
de val, som de skulle ha helst önskat, utan att detta lios dem
framkallat något missnöje; i hvarje kollegialt verk kan det ej undvikas,
att meningsskilnader förekomma. Antingen nu detta är skälet eller
icke, så har Rydberg visat mig ett missnöje som stundom tagit
stötande former och varit mig så mycket smärtsammare som jag håller
mycket af honom. Tyvärr hör jag att min gamle antagonist Forssell hållit
Rydbergs ovilja vid makt; Rydberg är så lätt ledd och man kan så
lätt få houom att tro hvad som helst. Derföre antar jag att en
vänlig anhållan från mig, att lian måtte bevista högtidsdagen, kanske
skulle rentaf leda därhän att han icke komme; deremot är jag viss,
att du lätt kan, utan att länge behöfva orda, locka honom att
infinna sig.
Din tillgifne
C. D. af Wirsén.
Rydberg kom verkligen — men för sista gången. Ocli
akademien blev fulltalig vid detta enda tillfälle.
Sommaren 1891 liade jag själv den stora glädjen att göra
Rydbergs personliga bekantskap, och under vårt samtal i den vackra
julikvällen å restaurangverandan i Djursholm kommo vi naturligen
in på de livsåskådningens ocli diktens frågor, som då brände, även
på Wirséns strid med naturalismen, som dessa år var så olika
bedömd. Om den personliga misstämningen från Rydbergs sida mot
Wirsén visste jag givetvis ingenting. Men även om jag gjort det,
skulle det inte hindrat mig från att söka framkalla ett uttalande
från Y. R:s läppar i det för mig ytterligt intresserande ämnet —
jag hade själv sedan länge bildat mig en mening både om den
wirsénska kritikens djupa berättigande i så många fall och om dess
tydliga och med åren säkert mera framträdande svagheter. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
