Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar till fru Lenngrens diktning
155
Han sina ögon så upspände,
At den, det såg, en rysning kände,
Och undra huru Gubben mår.
Han så sit wittra hufwud skaka,
At låck-peruquen föll tilbaka
Och blotta Gubbens silfwer-hår.
En åldrig hjessa då fördubblat
Den wördnad, Gubbens åsyn ger;
Och då han länge, tankspridd, grubblat,
Han uppå timmeglaset ser–-
Och rop’de: Hören, wärde Wänner,
En wredes eld mit inre bränner;
Däraf jag bister upsyn tar;
Ty Mercur alla timmar klagar,
At en min Son, för mina Lagar
Ej någon wärdig aktning har.
Som kärande war Mercur framme,
At nu bewisa hwad han sagt;
Han skrek: Palämon är densamme,
Som gör af Gudars Lag förakt.
Palämon utaf fasa skälfde,
Hans ögon uti tårar liwälfde,
Hans eget samwet honom slog,
Han wille sig wäl först förswara;
Men Mercur sade: Ingen fara;
I saken har jag witnen nog.
Han kallad’ "Wänskap in, at swärja;
Han kom, och, efter gammal sed,
Med fingret uppå Gubbens wärja
Aflade wanlig trohets-ed;
Han sade se’n: I bören weta,
Han mer Palämon ej bör heta;
Men dum, sjelfswåldig, trelsk och lat:
Han wil ej wänners bref beswara,
Bör därför allas niding wara
Och bära mänsklighetens hat.
Därpå inwände straxt Minerva:
Så sant, som jag är Skalders Mor,
Skal jag hans snille så fördärfwa,
At han blir Bagers sämste bror;
Hans öfwerdåd jag nog skal tukta:
Hans Poesie af öl skal lukta,
Så wida han ej bätring gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
