Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Hedvig af Petersens
Frithiof har glömt att han är bondesonen . . . han trotsar som Paul
på den egna kraftens rätt gentemot fördomar och skrankor».1 P.
G. Lyth går ännu längre: »Liksom Paul och Yirginie i den av
.Rousseau starkt påverkade romanen uppfostras på en ö i
världshavet, fjärran från europeisk civilisation, så växa Frithiof och
Ingeborg upp i Hildings gård, avskilda från den omgivande världen
och utan kännedom om rang och etikett».2
Men var står nu detta egentligen skrivet? Hos Tegnér liksom
i den gamla sagan rör det sig 0111 bruklig och ståndsmässig
uppfostran i ett främmande och ansett hus. Hilding liar ingalunda
levt isolerad, tvärtom står han i händelsernas mitt. Sagan omtalar
de båda fosterbarnens framstående egenskaper. Tegnér besjunger
dem i sysselsättningar, som andra sagor ge belägg för. När
Hilding påpekar bördsskillnaden mellan bonde och kungadotter, svarar
honom Frithiof med en självkänsla, som gränsar till övermod, men
han blir alis inte förvånad. Den med världen obekante Paiü
däremot visar i samma situation en naiv förvåning.
Detta hindrar nu ingalunda, att Tegnér också vid sångens
första utformning — i hans fantasi eller på papper — rent
automatiskt haft för ögonen den vidliängsna bilden av detta
känslofulla, flitigt utnyttjade lilla par av fransk 1700-talsextraktion. Han
har haft den, bokstavligt, i undervåningen till det hus, där
»här-bergisterna» höllo till i övervåningen — till glad förvåning för
Bernardins änka, då hon på genomresa passerade Lund.8 Det
inledningsmotiv Frithiofsagan påtvingade honom, en ren idyll som
upptakt till en hjältesaga, och utan vare sig stoff eller ledning för
behandlingen, måste tett sig både svårt och i någon mån
avskräckande, vad skäl han i övrigt har haft att börja eller slutföra
dikten från mitten. I talet över Oxenstierna teoretiserar han över
idyllens väsen på ett sätt, som visar liur snubblande nära tanken
på Paul et Yirginie måste ha varit. Från början har han väl
snarast värjt sig för en förebild, som så illa harmonierade med det
heroiska grundmotivet, med den polemiska avsikten och framförallt
med den dådmättade, av vargavinter, barndomsminnen och sagor —
och väl också flitig Pindarosläsning — sammansatta stämning, som
kom till uttryck i poemet Vintern, vars eventuella samband med
1 Blanck, o. a. s. 7.
2 P. G. Lyth, Tegnér och Frithiofs Saga. Norrköping 1894, s. 177.
3 E. Wrangel, Tegnér i Lund II, s. 213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
