Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stildier i Thorilds diktning
33
hålla mänskligheten i träldom. Mot dem förmår den vise med sin
predikan om natur, sanning och rätt ingenting:
Bränn!
Bränn honom! skräna
De heliga åsnor, tyranner och lärde:
Och bålet flammar mot himelens sky.
it denna värld har skalden endast till övers förakt:
Ödet kan skapa en Verld, jag kan förakta den.
De båda dikterna, Thorilds två inest utpräglade Sturm und
Drang-dikter, är uttryck för exakt samma känsloläge. Mansur vid
Caucas är skriven våren 1786. Harmen, som av rent yttre
dateringsgrunder ej kan vara senare än avresan till England, torde
vara från samma tid. 1786 är troligt datum.
Motiven återkommer senare i Cromwell-fraginentet, där Thorild
omplanterat stämningen i engelsk miljö. Ekot av Harmen är i
hela dikten tydligt.1
I Sånger i götiskt lynne, där motiven fortfarande är desamma
och där vreden alltfort riktar sig mot samma håll, är
grundstämningen alldeles omvänd:
Börne till Styrkan
Hvad magt har kufvat Oss?
Präst-Lögn i Kyrkan,
Och höge Titlars bloss:
Men nu vi le åt skråcket, och lite blott på Oss.
Sanningen ljungar,
Och visar hvad hon kan:
Jordenes kungar
Är Du och Jag och Han:
Hvad vill det säga4? jo hvarje Redlig Man.
Kommen är DAGEN:
Tyrannens Wåld slår larm.
Hvad är då Lagen?
Wårt Wett, vårt Mod, vår Arm.
Helig är vår Frihet och rättvis är Wår Harm.
Man bör observera, att det fortfarande är fråga om harm och
att denna alltfort riktar sig mot samma objekt. Enda skillnaden
1 Se mitt arbete Thorild, s. 411 f.
3 — 37169. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
