Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Henry Olsson
En pliktmänniska och arbetsfanatiker av stora mått, imposant,
mäktig och oåtkomlig kom Wallin sålunda att inta en påfallande
negativ hållning till det spontana och friska livet och därmed också
att undertrycka sitt väsens omedelbarhet och den lycka varefter han
hungrade. Det kan komma något paradmässigt och officiellt både
över hans liv och dikt, det blir något av verklighetsflykt över den
andakt han förkunnar och dess maning till den kristne »att draga sitt
kors ännu en liten tid i tro och tålamod», som det heter i hans
predikan vid psalmbokens invigning. Som kännetecknande för denna
Wallinska moralism citerar jag till slut det religiösa stycket Den
redliges tröst, som samtidigt på ett slående sätt uttrycker hela hans
livssystem:
Mitt vittne är i himmelen,
Och den mig hanner bor i höjden!
Hvad kunnen I mig göra än
Belackare och afundsmän,
Som åt min ofärd eder fröjden?
I kunnen trycka in uti ett känsligt bröst
Mång törnetagg ännu, och jubla att den svider;
Men icke rycka ut den frommes hopp och tröst,
Som ödmjukt hör sin Herras röst
Och i hans fruktan tåligt lider.
I kunnen välja tid och ort
Att bland en fåvisk hop mig skända,
Förtyda hvad jag sagt och gjort,
Och mot mitt goda namn alltfort
Ur mörkret edra pilar sända;
Men ej förvilla dem, som trogne följt mig här,
Ej blott då löfvet klang, men ock då agget hväste,
Som synat i min själ hvar tanke, hvart begär,
Och skola evigt läsa der,
Hvad de från första stunden läste.
Ett sinne, som det rätta vill
Med alla krafter som förläntes,
Och sträfvar i sin krets dertill
Att sanning blott är vittnesgill,
Och lönen blott är den förtjentes.
En obestucken håg, ett oförvandladt mod,
Att verka Herrans verk, hvad motstånd än det röner,
Och när jag gjort så väl jag kunde och förstod,
En tröstfull tro att Han är god,
Som viljan ser och verket kröner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
