Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Wallins oro och »krisen» i hans liv
49
ström, en orolig- och något äventyrlig* existens. På grund av någon
formalitet blev nu Malmström på Wallins bedrivande utesluten från
detta förslag. Han anförde häröver besvär, en livlig skriftväxling
uppstod som ådrog sig allmän uppmärksamhet på grund av sin
bitterhet, pressen ingrep på Malmströms sida och även själva
handlingarna i målet trycktes. Många som annars icke skulle tagit
dennes försvar ansågo honom ha blivit orättvist och skoningslöst
behandlad. Wallins åtgärd uppfattades m. a. o. allmänt som
egenmäktig och formvidrig, och tonen i hans yttranden föreföll även
personliga vänner som Tegnér stötande. Slutet på historien blev
att Malmström, som på grund av visad tjänstvillighet stod väl på
allra högsta ort, i april 1821 uppfördes på första förslagsrummet
och ett år senare utnämndes till tjänsten. Utgången medförde bl. a.,
att Hans Järta — som också engagerat sig i striden — avgick
som landshövding i Dalarna och för Wallins del, att han ådrog sig
en stadgad impopularitet i stiftet, som senare ju kom till uttryck
vid biskopsvalet.
Att den känslige Wallin i hög grad skulle beröras av detta
nerv-slitande och över flera år uttänjda ärende1 är självfallet och
framgår tillfyllest av hans brev. Och med hans vanliga sätt att reagera
dyker därvid genast lantprästens avsideslevnad upp som hans
eftersträvade livsmål. Jag citerar ett brev till Nils von Rosenstein 4 maj
1821, där han livligt utmålar den oförsonliga hätskheten och
ensidigheten hos de segrande motståndarna, som hädanefter skulle
uppsöka varje tillfälle att förbittra hans dagar. »Jag rår ej
derföre. Det gjorda kan jag hvarken omgöra eller ångra–-Med
så mycket större tillfredsställelse kan jag ägna min korta tid och
ringa förmåga åt lugnare och behagligare omsorger. Bene qiii
latuit, bene vixit, är en sanning, som jag sent, men grundeligt fått
inhämta.»2 En ännu intimare inblick i hans stämningar ger hans
brevväxling med den näre vännen Carl Peter Hagberg, där man så
gott som månad för månad kan följa hans reaktioner och som
därför förtjänade ett utförligare återgivande.3 I detta sammanhang får
jag emellertid nöja mig med att citera ett brev av 20 mars 1821,
där han omtalar hur man från början ingett honom de bästa för-
1 Om uppskovet se H. Wachtmeister, Anteckn. o. bref fr. Carl Johansticlen,
Sthlm 1915, s. 133, 161, 164; jfr också biografien över Malmström i Sv. Biogr.
Lex., N. F. 7, s. 60 ff.
2 Sv. Ak:s arkiv.
3 LUB.
4—37169. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
