Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
65
seger för folkbeväpningens idé. I sitt anförande 19 april 1871 i
andra kammaren mot regeringsförslaget, en av Rydbergs få
parlamentariska framgångar, uttalade han sin förvåning att någon ville
vidmakthålla den indelta och värvade armén strax efter det
»verlds-historien på sina blad inristat häpnadsväckande segrar, vunna af
ett folk i vapen öfver Europas hittills mest beundrade yrkeshär»
(Andra kammarens protokoll III: 431, Skrifter XIV: 380).
Så långt gick dock ej denna Tysklandsbeundran, att den långa
preussiska värnplikten godtogs. Handelstidningen, som redan förut
haft sin ställning på denna punkt klar, anslöt sig till det nyliberala
partiets program som gick ut på, att den sammanlagda
övningstiden ej borde bliva längre än den schweiziska, eller något över
100 dagar (t. ex. 15 mars 1871).
Någon näraliggande krigsrisk vare sig från Tyskland eller
Ryssland vill man ej medge. Faran för anfall på Sverige har icke
varit »på många årtionden mera avlägsnad än nu» heter det 18
januari 1871 i en ledande artikel som yrkar på »folkbeväpning»
med kort övningstid (under 100 dagar), och ett hot från öster, som
Hedlund och Rydberg på 50-talet räknat med och varnat för, vill
ledarskribenten nu ej erkänna: »Ryssland, som vi hittills betraktat
såsom vår ende farlige granne, har fullt upp att göra med sin inre
svåra utvecklingsprocess, och riktar i öfrigt sina blickar åt annat
håll» (18 jan.; även 29 mars, 21 april).
Det är framför allt de inrepolitiska skälen till en ny
härordning, Hedlund betonar. Värnpliktsarmén blir för honom garantien
för demokratisk samhällsanda.
Riksdagsmajoriteten, som fällt regeringsförslaget, fick uppbära
patetiska förebråelser för bristande offervilja, i en stil som
ärkebiskop Sundberg inaugurerat, när han som talman vid riksdagens
början manat fram bilden ur Svea om Karlavagnen styrande mot
undergången vid Sveriges vanära (H. T. 19 jan.). Vid urtiman på
hösten var stämningen ännu mera irriterad. Key tillbakavisade
skarpt på lantmannapartiets vägnar anklagelserna för
försvarsnihilism (Andra kammarens protokoll 3 okt., s. 173) och Posse betonade
i ett anförande samma dag partiets positiva inställning: »ett starkt,
vår nationela ära och sjelfständighet fullt betryggande försvar,
hvilande på den allmänna värnepligtens breda grund, hvilken
konseqvent kan genomföras endast i förening med indelningsverkets
fullständiga upphäfvande» (s. 143).
5 — 37169. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
