Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
87
med att omsätta dem i dikt. Ett »bonddraina från Småland»
omnämnes i brev till Hedlund 11 april 1872. Utkast, som kunna
gälla detta, finnas dels på lösa blad, dels i en anteckningsbok (nr 6,
s. 132) mellan riksdagsanteckningar rörande »Urtima frågan» (d. v. s.
ansvarsyrkandena för inkallandet av urtima riksdag) och förarbetena
till ny tryckfrihetslag, vilken slutbehandlades 10 april. Det
förstnämnda utkastet, som sysslar med nordisk folktro, lyder:
Bergtor biltog liar flytt till skogs under förföljelsen af
adelsregeringens tjenare.
Djupt inne i allmänningen, der Bergtor håller till, ligger den
fruktade Vättedälden, om hvilken mången sägen går. Der Vättedälden
ej stänges af klippor, har allmogen uppkastat rös och bråte, för att
hindra boskapen förirra sig in på dess område. Här håller Bergtor
lönligt till. Hargen i Vättedälden med det fallna Torsbelätet.
Olof storbonde, frände till Bergtor, har gm Bergtors skogsgång
fått en del af hs egendom.
Sven, hs son, rask, äfventyrlig till lynnet, vill bli soldat och blir
det, trots fadrens hotelse. Återkommer adlad o. officer, gift med en
fröken, stolt, öfvermodig, bondeföraktande.
Rannvig, Olofs dotter, kär i torparsonen Gustaf. Ser som ung
flicka den junker, som sedan återvänder i Svens sällskap och blir
hennes make, junkern tillhör den slägt, som ligger i fejd med Bergtor.
Gustaf får af Olof efter mycket motstånd löfte om Rannvig, med vilkor
att han skapar sig ett hemman. Gustaf går till Vättedalen. Han har
en gång räddat Bergtor. Denne, länge i hemlighet, hjelper honom
uppföra stuga och bryta åker.
Gunhild, Bergtors dotter också kär i Gustaf. Gustaf o. Sven har
sett henne i skogen. Veta ej hvem hon är. Gunhild kär i Gustaf.
Sedan Gösta under åratal arbetat i Vättedalen o. skapat sig ett
hemman, för den hemkomne Sven Rannvig till sin frälsegård. Gustaf
nu för simpel för henne. Gunhild söker dölja för Gösta hans olycka.
Man måste tänka sig en situation, då Sven som gosse ser sin
tillkommande.1
Av denna plan blev emellertid intet, och när Rydberg efter
sitt riksdagsmandats utgång får bättre tid till litterärt arbete och
går upp i sin språkrensning, finnas så gott som inga spår, vare
sig i brev eller i anteckningar, av originaldiktning. Blott en enda
dikt har bevisligen varit under arbete dessa år. Det är Skogsrået.
»Skogsrået» publicerades i Svea 1876, tryckt 1875, tillsammans
1 Kungl. Biblis Rydbergssamling, nr 28. Handskrift på gult olinjerat papper.
Långa s förekomma, jfr nedan s. 88).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
