Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messenius’ Swanhuita
181
Än mer slående blir dateringen till 1613, om rollistorna i de
olika dramerna jämföras med varandra. Med Schück kan man nog
antaga, att Messenius velat låta alla sina elever uppträda och att
detta är anledningen till att antalet roller i skådespelen är så stort.1
De rollförteckningar, som ingå i trycken, torde därför lämna en
tämligen fullständig katalog över Messenius’ lärjungar vid de
tillfällen, då dramerna uppfördes.2 Detta förhållande bör kunna tas
som utgångspunkt också för dateringen av Stvanhuita. Man känner
ju, vilka som tillhörde Messenius’ kollegium i februa.ri 1611 (då
Disa spelades), i december 1612 (då Signill spelades) och i maj
1614 (då BlanckaMäreta spelades). Det gäller då att undersöka,
var Swanhuitas rollista lättast låter inpassa sig, i maj 1612 eller i
maj 1613. Då Signiiis uppförande ligger mellan dessa två
tidpunkter, blir uppgiften att bestämma, om Siuanhuita spelats fore
eller efter Signill.
Den ena sidan av denna undersökning tar sikte på Signiiis och
Swanhuitas rollförteckningar i förhållande till Disas. Det av de
båda dramerna, som var det först uppförda, stod ju Disa närmast i
tiden och bör därför uppvisa flera med Disa gemensamma
skådespelare än det senare uppförda dramat. Det visar sig då, att av Disas
aktörer ha två — Gotschalcus Ionæ Tranæus och Johannes Matthiæ
Molytæus — spelat i Siuanhuita men ej i Signill. Detta skulle
alltså tyda på att Siuanhuita spelats före Signill. A andra sidan
ha fyra — Sueno Jonæ, Sueno Benedicti, Olaus Laurelius och Jonas
dennes motståndare. (Se Annerstedt, a. a., Bihang I, s. 119). Senare lämnade
han Uppsala för att ge sig ut i kriget med Ryssland, under det att hans broder
Erik Tott stannade kvar och spelade med även i BlancTcaMäreta. — Att Sveno
Jonæ, som uppträtt i Disa och Signill, ej längre är med i Swanhuita, kan om
stycket spelades 1613 bero på att han ej gärna kan ha medverkat i Messenius’
skådespel vid denna tid, då spänningen mellan ärkebiskop Kenicius och
Messenius var som mest olidlig. Sveno Jonæ var nämligen informator för ärkebiskopens
barn och hans förklarade skyddsling. (Just i juni 1613 tillskriver ärkebiskopen
Axel Oxenstierna och anhåller om understöd till en utländsk resa för Sveno Jonæs
räkning. Denne utpekas där som en bland de förnämligaste studiosi i Uppsala.
Se Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrijter och brevväxling, Senare avd., Bd 12:1,
Stockholm 1930, s. 7.) Även Olaus Laurelius, som med tiden blev ärkebiskopens
måg, hade uppträtt i Disa och Signill men har i Swanhuita dragit sig tillbaka
från Messenius.
1 Schück, Minne av Johannes Messenius, s. 156.
2 Som nedan anges kan en eller annan av tillfälliga orsaker ha hindrats att
uppträda, och något namn kan ha blivit uteglömt vid tryckningen (jfr Lidell,
a. a. s. 284). På det stora hela kunna dock ej dessa förhållanden nämnvärt
inverka på de slutsatser, som i det följande komma att dragas.
13 — 37412. Samlaren 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
