Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messenius’ Swanhuita 183
portionerna sådana — tre eller fyra till tio eller elva1 — att det
ej längre kan vara fråga om ett tillfälliglie tern as spel. Den enda
möjliga förklaringen är, att Swanhuita står BlancTcaMäreta
närmast; det betyder, att den spelats efter Signill, d. v. s. i maj 1618}
Denna slutsats, vartill redan det ovan anförda berättigar, vinner
ytterligare bekräftelse av en rad omständigheter. Sålunda är
företalet förtjänt av en närmare granskning. Inte enbart uppgiften
om Signiiis tryckning är där värd att notera. Bl. a. kan man
observera en tidsbestämning: Messenius talar om »the fam åhr iagh
nw i mitt Fädernesland warit haf wer». Till Sverige återkom
Messenius hösten 1808 (oktober eller november). Uppenbart är därför,
att orden inte kunna vara skrivna i juli 1612 och inte heller i
början av 1613, eftersom det var först mot detta års slut, som de
fem åren gått till ända. Även om Messenius’ uppgifter någon
gång böra tagas med reservation, föreligger här ingen anledning att
misstänka en för hög siffra. Tvärtom var det Messenius’ syfte att
framhålla, att han på en förhållandevis kort tid hunnit utgiva ett
mycket stort antal böcker.3 Förutsättningen även för denna detalj
i företalet är sålunda, att det blivit skrivet sommaren 1613, ej
1612.
Det kan vidare vara värt att lägga märke till, att företalet
undertecknats i Stockholm och ej i Uppsala. Var Messenius
vistades den 10 juli 1612 synes vara omöjligt att bestämma. Däremot
är det väl bekant, att han just i juli 1613 befann sig i Stockholm.
Den 16 och 17 juli ägde nämligen det ryktbara förhöret med
Messenius och Rudbeckius rum inför bl. a. Axel Oxenstierna och rikets
biskopar.4 Swanhuita utkom sålunda av trycket några dagar före
1 Man skulle nämligen lika gärna kunna räkna med elva lärjungar, som från
och med Sicankuifa (men ej Signill) tillhört Messenius’ kollegium. Den Jacobus
Andræ, som spelade i Sivanhuita, finnes nämligen upptagen i BlanckaMäretas
dedikation, ehuru han av någon anledning saknas i dess rollista.
2 Tydligen har Messenius’ kollegium i början av 1613 kunnat inregistrera en
betydande nyrekrytering, måhända delvis som följd av den prestidgeökning som
uppförandet av Signill vid furstebröllopet i december 1612 bör ha inneburit. Bl. a.
fördubblades antalet adelssöner: tre adelsmän spelade i Disa, fyra i Signill och
nio i Sivanhuita (jfr Schuck, Minne av Johannes Messenius, s. 153).
3 Man kan härmed jämföra, att Messenius i efterskriften till
Sveopentaproto-polis, som utkom i början av 1611 (företalet är undertecknat den 1 januari 1611),
uppger sig ha varit i Sverige två år och under denna tid ha författat sju arbeten.
Om denna efterskrift som parallell till Swanhuitas företal se också nedan s. 185 n. 2.
4 Se t. ex. Annerstedt, a. a. s. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
