Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Erland Lindbäck
egen inre konflikt, och den lösning han funnit för Jason kan
betraktas som ett patetiskt försvar för hans eget handlingssätt:
Duxerat in peregrina et barbara terra uxorem Jason, ubi juvenili
flagrans ardore et insolitis inceptis periculisque subeundis incitatus,
insolita et portentosa amabat et amplectebatur, et ubi, diuturna absentis
moribus patriae excultioribus desuetus, nihil in virgine, quod
aversa-tionem et horrorem excitaret, inveniebat; sed quid mirum, si in patriam
redux ejusque politurae denuo particeps, Colchidis lymphaticae fastidio
caperetur, amoremque a fera barbaraque femina in genuinam et civem
transferret. Hoc agendo nil commisisset, quod ei dedecori esset, sed
potius et heroem sese ostendisset et Graecum.1
De skuldkänslor Runeberg med dikten Bön vittnat om vid
midsommaren 1828 ha icke under förlovningen med Fredrika helt lagt
sig till ro.2 Maria och Saarijärvi ha fortfarande stått för hans inre
syn och detta i en av skuldkänslan fixerad och troligen även
överdriven motsats till Fredrika och det kulturliv hon för Runeberg
representerade. Fredrika har varit den infödda medborgarinnan,
Pargas och Åbo hemlandet med dess civilisation. Maria, som han
däruppe ej funnit värd annat än att älska, har under jämförelsen
förvandlats till en motsvarighet till den tygellösa och barbariska
kolchiskan. Saarijärvi har framstått som ett främmande, ovanligt
och intressant men barbariskt land. Sin egen anslutning till kulturen
har han funnit berömvärd, ja, heroisk. Kärlek och skuldkänsla ha
drivit Runeberg att omfatta den Tengsfcrömska idealismen och att
med hänsyn främst till Saarijärvi omsätta denna i förlösande dikt.3
I dikten Bön har Runeberg givit uttryck åt en kristen
förkrosselse och förtröstan, som skänkt honom grundförutsättningen för
en levande uppfattning av Paavos egenartade personlighet. Men
likheten har ej stannat därmed. Båda voro härskarnaturer, båda
besutto de detta imponerande lugn, som egentligen döljer ett lätt
1 Specimen academicum tragoediam Eiiripidis cum Medea Senecae comparans,
Helsingforsiae 1930, s. 19 f.
2 Fredrika har smärtsamt deltagit i Runebergs samvetskonflikt och antytt, att
denna lämnat spår för hela livet. Sin lycka har hon köpt »i visst avseende dyrt».
Sin ångest har hon vid denna tid omsatt vid skapandet av två stora dramatiska
dikter, »nattstycken», vilka hon givit titlarna »Hämndeanden» och »Barnamord
er-skan». Det senare baserade sig på en i Brahestad timad händelse: en ung kvinna
hade i följd av olyckliga äktenskapliga förhållanden dräpt sina tre barn för att
rädda dem ur det av fadern vållade eländet. Se Willebrand, a. a., SLF FU 17,
1913, s. 181—184.
3 Jfr C. G. Estlander, Runebergs estetiska åsigter, Hfors 1888, s. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
