Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser och noveller
41
ränningen till det lilla upptåget» Axel och Anna och ber sin gamle
vän ta mot »kladden» som en present »oaktadt alla spår det bär
af en bråstörtad födelse». »Får jag nedlägga i Era händer ’den
lilla brefvexlingen’ i det skick den först dansade ut ur mitt hufvud
eller mitt hjerta? Jag säger ’dansade’, emedan dess tillkomst
verkligen kändes som en dans, och den begyntes och slutades på 48
timmar.» Hon erinrar sig ännu »de öfverraskande känslor, som
under skrifningen liksom sprungo upp innom mig. Ty fastän jag
allt sen min barndom klåttrat full papper med både prosa och
o-prosa, [. . .] så var denna gång den första, då jag kände mig
drifven af något oemotståndligt, kände orden bornera ur mig som
champagnebläddror ur en butelj och kände, att hvad jag skref
skulle duga, ja, oaktadt ali svaghet och omogenhet, som kunde
vidlåda det» (N:r 364). Det är tydligt, att Fredrika Bremer har
ett mycket livligt minne av den inspiration, som gripit henne vid
författandet. Också förut hade det nog varit av inre tvång hon
tagit till pennan för att i dagboken eller i vitter form, bunden
eller obunden, bikta sin smärta och förtvivlan. Nu kände hon för
första gången en lustbetonad inspiration; något nytt, en sinnets
friskhet och hälsa, som tillika var skapande, hade kommit in i
hennes liv. Den exakta sanningen har kommit något i skymundan
inför denna aldrig glömda erfarenhet. I brevet till Wieselgren har
Fredrika Bremer förgätit, att det första utkastet inte sändes orättat
och ogranskat till tryckaren. Som Klara Johansson meddelat i
brevkommentaren, finns det en del olikheter mellan manuskriptet
(nu i Brinkmanska samlingen U. U. B.) och trycket i Teckningar I.
Något av eftertankens blekhet har trätt den rosenröda inspirationen
i spåren. Omskrivningar, rättningar, strykningar och tillägg ha
följt på de hänförda 48 timmarna. En jämförande granskning
visar dock, att inga avgörande olikheter stå att upptäcka.
De mest iögonfallande förändringarna äro följande. Axel och
Anna, som äro särdeles strängt efterhållna, den förre av sin
farbror, den senare av sin tant, och därför bara per korrespondens
mellan våningarna kunna meddela sig med varandra, söka förgäves
utvägar till förening. Axel föreslår då i trycket Anna, att han
skall enlevera henne. Anna kan dock inte förmå sig att gå med
på detta, och till slut komma de överens om att på var sitt håll
vända sig till målsmännen. I handskriften förekommer inte något
förslag till enlevering, utan beslutet att vända sig till målsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
