Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser och noveller
49
ett ögonblick sänktes som ett flor för mina ögon! Jag tog det
för en sky, som kringsväfvade dig, och trodde, en sanslös minut,
att du skulle sväfva upp till det land, som högt ovan skyarne
är.» (s. 95).
Naturligtvis har Axel inga betänkligheter mot att ta emot
gåvor av den välgörande Emil, som ställt allt tillrätta, köpt hus
och möbler, t. o. m. ordnat med lysning. Axel skildrar sitt samtal
med honom: »’Emil, hvem är du? Ar du en engel — en Gud?’
— ’Jag är . . . Annas älskare!’ - -Åh. för tus . . det skall du låta
bli!’ — ’Jag skall bli er begges vän!’ — ’Du får aldrig komma i
mitt hus!’ — ’Jag skall det ej heller ... ej nu . . . jag skall resa’.
— ’Men du kommer igen?’ — ’Som gift; farväl Axel! blif Anna
värdig, blif lycklig!’» (s. 96). Så får sentimentaliteten ändå sista
ordet. Dock inte det allra sista. Romanen slutar nämligen med
ett brev från drängen Janne, som »hela vårterminen» fått springa
med Axels och Annas korrespondens. Det går i den lågkomiska
ton, som sedan gammalt brukades, när lantlig brevstil
efterhärmades. Svensk press visar talrika exempel alltifrån Dalins Argus.
Innehållsredogörelsen torde ha visat, hur bunden Fredrika
Bremer var av litterära mönster och schabloner. Likväl skulle Axel
och Anna knappast ha kommit till, i varje fall inte skapats med
en så spontan glädje, om inte Fredrika Bremer samtidigt fått
utlopp för något väsentligt av sin egen personlighet. Man kan
till en början se det på de små drag av realism, som ovan
påpekats. De utgöras av ting, som stå hennes egen vardag nära,
t. ex. hennes lektyr och teaterbesök, hennes beundran av
kronprinsessan, kanske även den ljusa minnesbilden av idyllen vid
Medevi, som kommer henne att citera Mme de Staël, etc. T. o. m.
beträffande en så obetydlig detalj, som då Axel i spartansk iver
talar om sin kommande frugala diet: »hvar morgon en spillkum
hafversoppa» (s. 50), finner man, att Fredrika Bremer själv inte var
obekant med denna hälsosamma kost; i brev 14 jan. 1828 (n:r 4)
förklarar hon, »att jag målar flitigt [. . .] och att vi äta mycket
hafresoppa». Man behöver inte heller tveka om modellen till den
Axel, som i högan sky jublar över sin nya anställning: »Jag har
syssla, jag har syssla!!! Han kom, den förträffliga vännen —den
himmelens ängel, in igenom dörren. Jag höll på att skuffa omkull
honom, då jag skulle gå ut. O hvilken vän! Det är han, som
cederar mig sysslan, som varit honom tillbjuden. [. . .] O visa mig
4 — 37829. Samlaren 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
