Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyromantikernas folkmytologiska diktning 111
Gothiæ Magnum, K». Gustavi I. filium, cum in arce Yadstenensi
mente captus servaretur, monstrum marinum (Haf-Fru) suavissimo
cantu amorem sibi declarasse somniatum, ex secunda ædis
con-tignatione in arci subjectam fossam desiliisse; fidi autem ministri
cura fuisse servatum.»1 Jag anser det mycket troligt, att vi här
ha den direkta impulsen till Livijns ämnesval. Såsom Mortensen
påvisat, är Hafsfrun alltigenom en efterbildning av älvromantiken
i Midsommarnattsdrömmen, häxscenerna i Macbeth, pandemonismen
i Faust samt spökballadens skräckstämningar. Det finns knappast
en enda scen i hela sagospelet, som ej direkt kan föras tillbaka
till dessa eller andra litterära källor. Den fantasivärld, som ställes
som motsats till den blinda verkligheten, har ej något gemensamt
med folktrons värld. Hulda, Vätterns havsfru, är i hela sitt
uppträdande en representant för det småborgerliga sällskapslivet, och
hennes förhållande till hertig Magnus har snarast karaktären av
en pikant affaire d’amour i Franzéns och Valerius’ manér. Liksom
Shakespeare i Midsommarnattsdrömmen öppnar elementarandarnas
värld, har även Livijn i direkt anslutning härtill inflikat en scen,
där älvor, näckar, bergtroll, tomtar m. fl. väsen uppträda. Den
karakteristik, som dessa väsen giva av sig själva i sina respektive
körer, utgår ej från svensk folktro. Det är dragen av Shakespeares
älvor och rån, som gå igen, och det är strängt taget endast hos
tomtegubbarna, som man kan särskilja rent svenska drag:
Som små ekonomer vi pyssla;
Ett ax vi släpa, vi syssla
Om boskapens trefnad och ans.
Vi låta ined gröt oss traktera
Och gråklädde vi stoltsera,
Med rån i en lekstuge-dans.
Det är tydligt, att Livijn här velat återge tomtens folkliga drag.
Han insinuerar på sägnen om tomten, som bär ett strå på skuldran,
och som hjälper en god husbonde. Att han just i fråga om tomten
kan ge karakteristiska detaljer, är ej något anmärkningsvärt,
emedan detta väsen, det enda, som i sig förenar goda drag, i alla tider
tc»rde ha varit det mest populära och bäst kända i vida kretsar.
För övrigt har ju Shakespeare gjort Puck, Englands mera sluga
1 Cit. efter Geijer och Afzelius, a. a., anm. till n:r 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
