Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Fritz Andersson
traditioner om näcken. Det var ej heller på grundval av sådana
traditioner, som Stagnelius skapade sin näckgestalt. Dess litterära
proveniens låter sig betygas genom vissa detaljer. I folktron är
näckens musikaliska attribut som nämnt vanligen fiolen, hos
nyromantikerna däremot den guldsträngade harpan. Så ock hos
Stagnelius, med ett enda undantag, Necken, och detta i anslutning till
Afzelius. Den gröna kransen eller hjässen är ett annat
schablonmässigt epitet till Stagnelius’ näckgestalt, t. ex. »af säf bekransad»
(Flodguden), »bladbekrönt» (Necken, NattenJ, »gröna Gudar ur
hwas-sen titta» (Afsked till Sånggudinnan), »flodens hvassbekrönta Gud»
(Gunlög III: 47) o. s. v. På detta sista ställe är bilden f. ö.
alldeles densamma som i Afzelius’ Necken:
Där höjer flodens hvassbekrönta Gud
Sin gröna hjässa mot de våta tjällen
Och stämmer harpans segersälla ljud.
Hur stolt han sitter på granitehällen.
Stagnelius har medvetet velat göra ett mera kraftfullt intryck i
sitt nordiska drama och inför därför graniten i stället för
»demante-hällen» hos Afzelius. I Skaldekonsten är näckens »bädd af korall»
en mera trogen efterbildning av originalet. Detta är ännu ett bevis
på hur populär Afzelius’ uppfattning av näcken blev, ej minst hos
Stagnelius, som av detta väsen skapat en gestalt av speciellt
egenvärde.
I Stagnelius’ färgmättade och känslostarka diktning når det
folkmytologiska stilelementet sin fulländning. Gentemot den gängse
uppfattningen har jag här sökt visa, att förutsättningarna för detta
bildspråk ej skapats av personliga moment utan bero av rent
litterära intentioner. Det betyder kanske en illusion mindre, att t. ex.
Stagnelius aldrig som liten pilt hörde näckens klagande musik från
den lilla bäck, som rinner förbi Gärdslösa kyrka. Men vi få ej
glömma, att han kanske just därför kunnat ge en poetisk illusion
dess skönaste uttryck, ty romantikern rör sig mer än andra skalder
med fiktiva värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
