Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Eskil Källqiiist
bland de större skalderna som bland tillfällighetspoesiernas
dussin-rimmare få anses mycket sällsynt men favoriseras just av Liljestråle.1
Får man med stöd av en om ock anonym uppgift samt vissa
inre och yttre kriterier antaga, att Liljestråle skrivit dikten i Dagligt
Allehanda den 8 januari 1799, så blir det också rimligare, att denna
givit anledning till fru Lenngrens björnfabel, tryckt tre veckor senare.
Liljestråle åtnjöt ju ett stadgat rykte som »poet ridicul» och blev
på fru Lenngren närstående håll en skottavla för åtlöje.2 Själv
kastade hon en skälmsk sidoblick från sin Några ord til min k.
Dotter till hans Fidei-Commiss til min son Ingemund. I ett brev till
Leopold den 22 mars 1798, innan dikten till Betty ännu var tryckt,
beklagar hon skämtsamt, att hon inte gjort likheten större genom
»at kalla flickan Ingeborg».3 Liljestråle figurerar i detta brev under
namnet Durencran, hämtat från Leopolds vidräkning med honom i
uppsatsen »Scribenten Durencran berättar sit Poetiska och Critiska
Lefnadslopp». Om också skriven tidigare hade denna kvicka och
fullkomligt mördande satir över Liljestråle både som poet och litterär
smakdomare först tämligen nyligen blivit offentliggjord i Läsning
i blandade ämnenDet kan därför vara lätt förklarligt, om
lovsången till skaldinnan från den beryktade pekoralisten med den
dåliga smaken5 hos henne aktualiserat berättelsen om den dansande
björnen och svinets tvivelaktiga komplimanger. Att samtiden eller
åtminstone den närmaste eftervärlden inte varit främmande för
detta samband, finner man av den ovan omtalade anteckningen i
mitt exemplar av Skaldeförsök. Under den dikt, som där anges
1 Ett 10-tal exempel i Kyrko-Psalmer, ungefär 30 i Fldei-Commissets
nydikt-ningar samt ej mindre än 7 (eller 8) i den ovan nämnda handskrivna diktens fyra
strofer. (Även i hans prosa-insändare den 22 jan. finnes ett fall.)
2 Det kan dock anmärkas, att en latindikt över Samuel Älf av Liljestråle
infördes i Stockholmsposten den 26 sept. 1799. I brev till E. M. Fant den 18 jan.
1800 skrev Liljestråle, att han nog märkt en del fel i poemets kvantiteter, »men
Com^Rådet Len gren, som fått en afskrift deraf, hade imedlertid tryckt det i
StockhEfPosten.» (UUB cod. G 70 a bl. 62.)
3 S. Skr. II, s. 464 f.
4 I sista häftet för 1797 (utkommet i januari följande år). Jämsides med
Liljestråle nämnes i fru Lenngrens brev »Magnus Blix, Häradshöfding». Som
komplettering till kommentaren i S. Skr. må här påpekas, att Blix i samma häfte
av Läsning i blandade ämnen fått dela Liljestråles öde att råka ut för Leopolds
hårdhänta upptuktelse. I Stockholmsposten refererades denna kritik av Blix den 22
mars 1798, d. v. s. samma dag som fru Lenngren skrev sitt brev till Leopold —
ännu ett exempel på hur händelserna för dagen flyta genom hennes penna.
5 Enligt Gustaf Ljunggren, Svenska vitterhetens häfder III, Lund 1881, s.
196, skulle satiren Durencran ha skrivits 1794 och varit närmast föranledd av
Liljestråles recension över en samling dikter av Pehr Enbom. (Jfr dock J. viktoe
Johansson, Extra Posten, Göteborg 1936, II s. 60).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
