Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Arne Lidén
att han »ägde den förmågan att adla sin omgivning». Detta kan
med än större rätt sägas om Delobelle. Han presenterar för några
av sina avsigkomna vänner ingenjör Franz "Risler med emfas på
titeln. »Ordet ingenjör antog i Delobelles mun proportioner–-.»
En markant scen i boken är skildringen av Delobelles uppträdande
vid dotterns begravning. Han är fylld av verklig sorg, men när
han nere på gatan i processionen får se två ståtliga ekipage,
känner han sig så smickrad, att ban måste ge uttryck åt sin stolthet.
Denna scen har en motsvarighet i Röda rummet, men en jämförelse
belyser också utmärkt Daudets egenart. Han är nogräknad med
medlen, måttfull i effekten. Han har intet av Strindbergs cynism,
föga av det överdrivna, karikatyrmässiga hos Dickens. Detta
sätter särskilt sin prägel på hans sociala satir, som därför här mindre
lockar till jämförelser.1
Tendensen att på romantiskt sätt omtolka verkligheten, besjäla
och förmänskliga naturfenomenen., framträder ganska starkt hos
Daudet. Det är ingen tillfällighet, att många exempel med bestämt
dickensk karaktär kunna hämtas just från romanen Jack, det i
fråga om motiv mest dicken ska av Daudets verk. Om interiören
i Moronvals mottagningsrum heter det, att »själva möblerna
tycktes värja sig för denna nordpolstemperatur genom att ha överhöljt
sig med gamla överdrag mer eller mindre passande åt dein, och
vari de insvepte sig så gott de kunde, ungefär som de sjuka i ett
lasarett göra med sina vita rockar». Eller om ljusskenet från
kaminen: »Lågan upplyser med ett blixtlikt skimmer de hopvräkta
glasskivorna, tränger ända till bottnen av blomkrukorna, klättrar
längs med det gamla gallerverket som stött mot muren, rör sig
och hoppar utan återvändo men finner ingenting, alltjämt
ingenting. Hon fladdrar över järnsängen, på den lilla vita jackan, vars
ärmar nu ligga stilla i en ställning av vila och frid. Men det
tyckes, som om hon icke heller där funne någonting — —-.» Om
vinden heter det: »Ty han kommer långt bortifrån, vinden, och
ilar fort och har sett äventyr i mängd, medan han rusat framåt
med sina stora vingar, som likt en vildskrämd fågels stöta emot
överallt där han far fram. Än lekfull och än grym har han i samma
minut sönderslitit seglet på en båt, utblåst ett ljus, upplyftat en
1 T Le nabab finnes berättelsen om barnkrubban Betlehem, som gör sin
stiftare till medlem av hederslegionen, och där finnes en bankinrättning skildrad
något à la ämbetsverken i jRöda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
