Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Gustaf Lindsten
varandra. Den banala äktenskapshistorien beror kanske på det av
Silfverstolpe förmodade sammanhanget med Fallströms diktning.
Möjligen skulle man kunna se en reminiscens från en annan
dikt av Snoilsky i mannens reflexion, då han står framme vid
fönstret och ser ut på gatan, medan han tänker på sitt äktenskaps
skeppsbrott:
Men han vid fönstret står och ser dit ut,
hur lågorna i gatans lyktor gunga.
Han förefaller mig påminna om den snoilskygestalt, som den trettonde
mars 1809 stod vid ett slottsfönster och grubblade över ett annat
ännu ödesdigrare skeppsbrott.
Här ha således en del exempel framdragits, vilka visa ett
samband mellan Karlfeldts poetiska alstring under åren 1886 och 1887
och Snoilskys diktning. Det torde vara ganska visst, att dessa
dikter skulle ha fallit i ohjälplig glömska, om ej nya impulser riktat
in skalden på en helt annan motivvärld: hembygden med dess
natur, folkliv och traditioner. De som spelat denna betydelsefulla
roll för Karlfeldt voro, såsom förut påpekats av olika
litteraturhistoriker, först Bååth och senare Gustaf Fröding. Men även Ola
Hansson har därvid spelat en roll för honom, såsom sedermera
skall visas. Det var dock först efter en del trevande försök, vilka
vittna om den yngre diktarens till en början starka beroende av
förebilderna, som hans poetiska skaparkraft slog ut i full blom, så
att den kunde ge ett fulländat uttryck för skaldens originella och
självständiga personlighet.
Kanske har även Snoilsky haft en viss betydelse för Karlfeldts
upptäckt av den motivkrets, som gjorde honom till en stor skald.
Måste ej den yngre diktaren på ett alldeles särskilt sätt, just när
han hunnit över förberedelsestadiet och kände vingarna växa, ha
känt sig gripen av den äldre skaldebroderns maning i Folkets sångmö:
Adla svenska sång,
Vakna upp en gång!
Andra brunnar nog vi öste ur.
Glad jag tystnar då
För att höra på
Unga ljud af känsla och natur.
Även i Karlfeldts följande diktning kan man en och annan
gång höra en återklang av hans studium av Snoilsky i den ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
