Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Karlfeldts ungdomsdiktning
195
Vildmarks- och kärleksvisor under rubriken Långt borta i världen.
Dikten har alldeles tydligt inspirerats av den första av Bååths
Bikter (1879), »Jag gick ej allen, ty du var mig när», de två första
stroferna.
Och susande tåget saktas; signalen hviner,
Och hvisslingen flyger bland snöiga furor ut.
Där ligger min moders hus; det ur rutan skiner,
Och ändtligen är den långmila färden slut. —
Och glad jag fram mot vinkande skenet hastar,
Där gran i tunga snöveck sin skugga kastar.
Och snön är mjuk; där inne hon hör
Ej, hur det trampar här utanför.
Och fram till fönsterlist jag mig varsamt smyger.
Där ser jag dig inne, du blidaste moder min,
Du sysslar vid lampan, men ute är tanken och flyger
Så vida kring världen. Söker den sonen din?
Jag ofta har känt på min färd, hur med vingtag fina
De huldt ha kretsat i kring mig, tankarne dina.
Och aldrig jag haft en stund så god,
Som då jag känt, att du när mig stod. — (Bååth)
Det drager en väg långt borta i världen
igenom en vinterlig ödemark.
Mellan bolmande milor och vindfällen bär den,
mellan mäktiga stammar med frusen bark.
Där susar den digre tjäderns flykt,
där susar det doft ur de tunga grenar.
I glänsande skare kring knottriga enar
ha skogens djur sina fotspår tryckt.
Dit far min själ i den månklara natten,
där vandrar jag hän i den sträfva vind;
och snart hör jag dånet af älfvens vatten,
jag står vid den ensliga gårdens grind.
Till glimmande fönster jag närmar mig:
vid brasan sitter en åldrig kvinna
och ser på glöden, som blånande brinna —
min moder, hur drar mig ej längtan till dig! (Karlfeldt)
Man iakttager först, att rytmen visar stor överensstämmelse. Den
är i bägge fallen jambisk-anapestisk, och strofen är åttaradig, men
versraderna äro hos Karlfeldt något förkortade, varjämte
rimflät-ningen är något olika. Men växlingen mellan akatalektiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>