Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Gustaf Fredén
medverkar dock i någon sådan scen som den här skisserade. En
dylik återfinner man däremot i Comedia vnd Prob getreiver Liebe,
där Pickelhering av sin herre Lotharius, i personförteckningen
titu-lerad »auch ein Liebhaber» (medfriare!), skickas med ett brev till
den sköna Floriana, som älskar och älskas av den ovan nämnde
Florisel, kallad »getrewer Liebhaber». Detta brev ger anledning
till åtskilliga clownupptåg men framlämnas slutligen (II: 4) till
adressaten, som dock även hon avfärdar budbäraren med ett
snöpligt svar:
Sage du deinem Herrn, Er sol solche Narren, wie du bist, zu hause
lassen, vnd jhm nit solche Schreiben vertrawen.
Yarpå Pickelhering förtrytsamt frågar: »Ist das from?» och
vänd till åskådarna fortsätter:
Seyd jhr Jungfrawen alle so from?
Je die schöne Jungfraw die, Pfuidian, da kom ich nicht mehr hin,
Ich wil sie auch nicht mehr lieb haben.
{Liebeskampff, s. R 2 b.)
Denne Pickelhering har för övrigt en värdig motspelare i en
Drewes Bawer, som han lurar och hundsfotterar efter bästa
förmåga, säkerligen en motsvarighet till den »Bonde-Pickelhäring», varom
det talas i slutet av Hjärnes drama och som i personförteckningen
kort och gott kallas Bonden. Om arten av det upptåg, vari han
är huvudpersonen, är det icke gott att bilda sig någon säker
föreställning. Hans medspelare benämnas i scenanvisningen »2 befalda
diäknar», i personförteckningen »2 Knecktar».
Inom parentes sagt är personförteckningen icke alldeles
tillförlitlig. Ett par av de agerande i interscenierna nämnas icke alis.
Detta beror antagligen på att de endast spelat med i de första
interscenierna. Det är nämligen påfallande, att den
uppmärksamhet, som ägnas dessa, växer, allt efter som handlingen framskrider:
snävast behandlat är det första, utförligast det sista. Till en
början äro dessa anvisningar så knapphändiga, att de måste ha varit
fullkomligt obegripliga för alla andra än de invigda. Detta
förhållande kan visserligen ingalunda tagas som intäkt för den
uppfattningen, att vi här skulle ha att göra med scener, med vilkas
innehåll författaren icke tog någon befattning, i vilka alltså skåde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
