Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Gustaf Fredén
Än uthi Svealand, therur vij ähro kompna,
För temlig tijdh, ther och mång konung måste sompna
Förmedelst Qvinnolist: så måste Agne döö,
Som af sin Drottning bleef uphengder på een öö.
Hjärne förstod emellertid också att bereda publiken ögonfägnad.
Claes Tott, som snart skulle göra honom till sin husläkare, hade
ur förråden förärat honom »en hoper af de Ballet kläder, som i
Drottning Christinae tid och sedermera woro brukade wordne».
Praktfulla kläder var för övrigt något som även komedianterna
brukade lägga an på. Själva scenen var nog inte heller fullt så
enkel, som det har påståtts. Hjärne berättar i sin
levnadsbeskrivning, att teatern, d. v. s. scenen, kostat honom »nog både i
penningar och arbete», och att han själv målat den. Båda delarna
synas mig rimma illa med föreställningen om en la ve med ett
förhänge i fonden som enda dekoration. Målningsarbetet bör väl
ändå ha avsett någon sorts dekorationer. Därtill kommer, att ett
främre förhänge, så vitt jag kan se, är en nödvändig förutsättning
åtminstone för en scen, den sista. »Alboini hamn», Rosimunda och
Helmiges ha uppträtt i denna scen; de båda sistnämnda ha dött,
och en scenanvisning föreskriver: »När de liggia kull, springer
Nemesis uth.» (Hanselli, s. 97). Nemesis håller en kort epilog, och
så följer ännu en scenanvisning: »Medan de 4 äro qvar på theatret,
sluter courtinen.» Detta kan ju inte gärna vara något annat än
en motsvarighet till den moderna teaterns ridåfall; den scen, där
de »döda» ligga kvar och dit Nemesis »springer ut» från vad vi
skulle kalla kulisserna, avskärmas med »courtinen» gentemot
åskå-darrummet. I en annan scenanvisning (V: 3, Hanselli s. 77) omtalas
en pelare, vid vilken Longinus står och lyssnar till en monolog av
Rosimunda. Därefter kommer han »ut», d. v. s. han träder fram
på den egentliga scenen, där han tilltalar drottningen. Pelaren bör
väl rimligtvis ha varit placerad någonstans i fonden på ett sådant
sätt, att Longinus var synlig för publiken men osynlig för
Rosi-munda. Scenen har också varit försedd med en lucka i golvet,
genom vilken en stor blå låga kunde spruta upp såsom från
underjorden, och som kunde öppna sig för att mottaga Cunimundus’
vålnad och därefter åter slutat sig. (IV: 4, Hanselli, s. 63 f.)
Man förstår, att Hjärne tvekade att låta riva en teater med
dylika möjligheter och i stället valde att inför Hans Nåde visa upp
vad han och hans unga medhjälpare förmådde. Såsom underhåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
