Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Verner Ekenvall
Men denna tämligen obeslöjade kritik är ej allt vi kunna finna
i Stockholms-Posten. Uppgiften att spåra en opposition blir nu
betydligt svårare, dels beroende på att kritiken nu mer än någonsin
måste vara mycket väl beslöjad, dels på att man ännu ej lyckats
identifiera så många artiklar av Kellgrens hand. Särskilt gäller
detta de många små sentensartade uttalanden, som då och då
återfinnas i spalterna under rubriker som Strödda tankar, Strödda
reflexioner o. d. Detsamma gäller de många små anekdoterna. Att
dessa småsaker till stor del torde vara av redaktionellt ursprung är
ganska säkert. Men eftersom Kellgren under de första åren är en
mycket flitig medarbetare, vore det underligt, om man inte också
här skulle återfinna hans penna, helst sojn han under senare delen
av sitt liv skrev ett par dylika maximsamlingar. 1779 finns en liten
maxim, som i ali sin spydighet mycket väl skulle kunna vara av
Kellgren. Den lyder: »Det är den skillnad på en Philosoph och en
Hofman, at den förre söker känna sina fel för att böta dem, och
den senare för at desto bättre kunna dölja dem».1 På ett annat
ställe heter det: »På alla ställen, der folket har någon betydande
del i Regeringen blir en allmän aktning et medel til befordran.
Enwäldige Konungar likna Gud, som man vet: De belöna blott af
nåd, och ej efter förtjenst».2 Liknande tankar har Kellgren på flera
ställen uttalat, men med säkerhet kunna dessa uttalanden ej
hänföras till honom. Detsamma är förhållandet med de många små
anekdoter och annat om Karl XI, som man i slutet av 1779 och
början av 1780 börjar införa. Att detta skett i en viss avsikt är
ofrånkomligt. När det heter: »Skattkammaren war rik; ty
in-komsterne woro ymnige och blefwo icke slösade på små saker»3,
så kan detta omöjligen betyda annat än en ganska besk kritik av
Gustav III:s slöseri. En sådan kritik var vid denna tid ganska
vanlig, liksom man också riktade den mot kungens allt mer
tilltagande teaterintresse. Som vi i det följande skola se, har också
Kellgren deltagit på denna punkt och givit sitt missnöje tillkänna.
I januari 1780 slår sig Stockholms-Posten lös för att leka
»understol», och i dessa små funderingar återfinna vi Kellgrens egna tankar.
Det heter här bland annat: »Somlige undra hwilka Hofnarrar må
kallas föragtligare, antingen de som i fordna tider sade sanningen
1 St. P. 1779: 85.
2 St. P. 1779: 195.
3 St P. 1780: 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
