Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Verner Ekenvall
roende han eftersträvar. I stället blir han kungens handsekreterare,
och beroendet fortfar, tills bördan blir outhärdlig, och brytningen
inträder. Jämsides med allt detta fördystras hans år av en allt
mer tilltagande sjukdom, som emellertid bidrar till att fördjupa
hans känsla och fylla hans liv med ett nytt innehåll. Hans
skaldeideal är inte längre världsmannen, epikuréen; det är medborgaren,
filosofen och människan. Men han uppger aldrig sina
upplysningsidéer. »Starka själar taga icke lätt intryck, men behålla dem desto
längre».1 Detta ord kan tillämpas även här. Han behåller sina
idéer, men han ger dem ett nytt och rikare innehåll. För min del
tror jag, att också hans politiska uppfattning i avsevärd grad
bidragit härtill. Han har sett, hur den först så beundrade kungen
gradvis svikit sina ideal: han väntar icke längre något från en
upplyst monark. Folket måste upplysas för att självt bereda sin lycka.
Väl har han otaliga gånger uttalat sitt förakt för den oupplysta
pöbeln, väl tvivlar han ibland på möjligheten att upplysa den, men
innerst hoppas han dock därpå.
I en tidigare uppfattning av Kellgren har man enligt min
mening alltför mycket fäst sig vid hans kungahyllningar. De ha helt
enkelt varit nödvändiga. Därtill har man ej observerat de kritiska
artiklar av Kellgrens hand, som verkligen finnas i Stockholms-Posten.
Studerar man dessa, blir det klart, att Kellgrens missnöje, som
mycket hastigt visar sig, inte bara är begränsat till kungens person
utan också träffar hans politik.
Någon bestämd tidpunkt, då missnöjet bryter ut, kan knappast
fastslås. Det tilltar så småningom. Men från och med 1782—
1783 synes det mig, som om man har att räkna med ett visst
politiskt missnöje hos skalden. Så följer några år av tystnad, då
han blott kan »hoppas och önska». Ännu mera mottaglig för
oppositionella åsikter blir han genom bekantskapen med Nordin.
Dennes okritiska lovprisande av Gustav III:s politik har nog
avsevärt bidragit till att skärpa Kellgrens redan förut kritiska
inställning. Med K- och Jc-brevet är hans befrielsekamp från beroendet av
kungen slutförd. De politiska händelserna 1788—1789 komma så
måttet att rinna över. Kellgren tager öppet sitt parti och bryter
med kungen och hans politik.
1 K. S. S. III, s. 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
