Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs Det eviga
95
ditt bröst fördold». Där fattas också något så väsentligt som den
verkningsfulla, sammanhållande upprepningen: det sanna är evigt,
det rätta är evigt, det sköna är evigt. En viss korrespondens mellan
de olika leden finns visserligen, men den är anmärkningsvärt nog
knuten inte till tidlösheten utan till graven. Där den slutliga
utformningen förkunnar: »Det sanna är evigt», säger den tidigaste
om sanningen: »Ej quäfs hon i grafven». Den tredje strofen handlar
alltsedan 1828 om det rätta och börjar: »Det rätta är evigt», men
tjugo år dessförinnan inleddes den helt annorlunda, och tanken på
graven framträdde i strofens slutverser: »Det ädla du tänker, det
goda du vill/ det hörer dig sjelf, hör ej grafven till». Även i den
femte strofen förekom ursprungligen grav-bilden: »Det Sköna du
bildar dör ej med ditt stoft; /lätt flyger dess sken öfver grafven».
I anslutning härtill har evighetsproklamationen växt fram i den
närmast följande versen: »Det Sköna är evigt».
När proklamationen av evighetsvärdet i den första versionen
ännu ej utsträckts till det sanna och det rätta, så har det en orsak
i att den sedan så dominerande trilogien då ej var klart utbildad.
Särskilt framträdande är, att tredje strofen ej nått fram till det
rätta som lösensord; ordet »rätt» fanns ej alis med från början.
Strofen konstaterar, att dygden är fri, och som motsats till det
onda uppställer den viljan till det goda men samordnar med »det
goda du vill» också »det ädla du tänker». Ännu i den omarbetning,
som ligger till grund för det första trycket i P. A. Wallmarks
Journal för IAtteraturen och Theatern 1810, saknas ordet »rätt» :
Och Friheten fins och der rotas ej ut
från jorden dess trampade lilja.
Eröfrar det Onda ali verlden till slut,
din själ kan det goda dock vilja.
Låt fängelset fjettra din stoftbundna kropp
lätt springa dess dörrar för Anden opp.1
1 Avtryck i faksimile i Eleonore Bbuno, a. a. s. 106. — När denna version
tidigare återgivits, bl. a. i Samlade skrifter Ny kritisk upplaga (II s. 482), ha de
båda första verserna alltid citerats:
Och Friheten fins, och du rotar ej ut
från jorden dess trampade lilja.
Denna form hade också trycket i Wallmarks Journal 1810. Dock måste en
felläsning här föreligga. Det är uppenbart orimligt, att »du» i dessa rader skulle ha
en rakt motsatt syftning mot i de följande verserna — en så markant lapsus kan
ej Tegnér ha gjort sig skyldig till. I Brunos fotografiska avtryck står det också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
