Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Eskil Källquist
O, var då ditt hjerta, var ditt snille
utan gagn oss skänkt?
Är det borta allt hvad godt du ville,
allt hvad sant du tänkt?
Att en sammanställning- mellan sorgesången och Det eviga icke
skett alldeles godtyckligt, visar den sista av de anförda stroferna.
På de frågor, som där framställas, ger Det eviga ett nästan direkt
svar:
Och snillet förgås ej som blommornas doft,
som regnbågen, spänd öfver hafven.
1 den omarbetade texten kom inte ordet »snille» att få stå kvar.
Redan tidigt utbyttes det mot »skönheten» och senare mot »dikten».
Förändringen är till synes ej så stor, men det kan dock vara
signifikativt, att skalden från början hade den skapande kraften för
ögonen och icke det skapade. Ännu tydligare är korrespondensen
mellan samma strof i C. A. Tiliander och slutet av tredje strofen
i Det eviga:
Det ädla du tänker, det goda du vill
det hörer dig sjelf, hör ej grafven till.
Överensstämmelsen är inte begränsad till ordalagen. Den skarpa
motsättningen mellan »dig sjelf» och »grafven» antyder därjämte,
att skalden även i Det eviga förutsatt ett människans fortsatta liv
efter döden. Att detta inte är av sammanhanget särskilt motiverat1,
kan vara ett gott tecken på att han i förväg varit bunden vid
vissa associationsknippen. Också i själva gravdikten är religiös
hinsidestro nära förenad med förvissningen om att en människas
sanna tankar, goda vilja och ädla handlingar ej äro borta med
henne själv:
Nej, vi äro icke hvad vi skola
fast vår dag tar slut.
Nej, hvad lifvet börjat i sin skola
bildar grafven ut.
1 Man borde av sammanhanget snarast ha väntat, att den ädla tanken och den
goda viljan skulle ha betraktats ej från den enskildes synpunkt utan från den
samfällda mänsklighetens. (Jfr den följande strofen). I 1828 års version fick också
strofen ett mer konsekvent slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
