Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Olle Holmberg
Har jag Thessaliens kalk med blinda läppar sugit (I: 313);
Du, som mildt i vinets floder (I: 314);
Se, timman, dagarne och åren (I: 304).
1816 är också här det troliga årtalet, även för dikternas
avfattande, ty manuskripten verkar alla koncept. Se timman, dagarne
och åren är f. ö. överhoppad i Albert Nilssons bokstavsstatistik,
fast den nämns på s. 11. Den skulle annars ha behandlats på s. 15.
19. På samma papperssort som de kungl, breven 1815, 1816
och även 1817 (pappersstämpel: J. Honig & Zoonen) och som
Fåfängt, Minka! tåren svallar och Ack! hvad jag hatar den man
är skrivna, fast inte samtidigt skrivna, dikterna Odet och
Slumpen (I: 211), Hilma! min vän! (I: 381), Till Natten (I: 211) och
När slcuggor jorden hölja, av Sondén i handskriften åsätt titeln
Lugn i Tron, av Stagnelius själv sedermera kallad Natt-Tankar
(I: 51). De två förstnämnda dikterna står på samma blad, de
två sistnämnda på samma blad, och möjligen utgör de två bladen
delar av samma ark. Natt-Tankar har Stagnelius själv, som
Nilsson påpekar (s. 26 f.) daterat till 1817 eller 1818. Till Natten är
nog något tidigare; Odet och Slumpen kanske samtidig med Till
Natten; i varje fall inte senare. Hilma! min vän! är på grund
av bristande antal signifikanta bokstäver svår att datera, men den
är i varje fall tidigare än Natt-Tankar, som är den senaste av
dessa fyra dikter. Stilen i Natt-Tankar överensstämmer med den
som man finner i facs. 31 och 32 i Albert Nilssons bok,
föreställande kungl, brev från juli och november 1817. Det
utmärkande för denna stil märker man om man jämför facs. 31 och 32
med närmast föregående och efterföljande facsimilia. Man ser att
stilen 1817 har en »svajigare» karaktär än den närmast föregående,
och svajigheten åstadkoms framför allt på två sätt: genom en stor
släng eller en sorts »knorr» framtill på N, och genom att öglan
på t avslutats med en stor sväng neråt och åt vänster. En »knorr»
på N har det visserligen funnits förut, men inte lika stor och inte
med samma form som nu. Albert Nilsson redogör s. 49 för
frekvensen av N med »knorr» i förhållande till N utan »knorr»,
men nämner då inte att denna »knorr» kan ha olika storlek och
form och att den riktigt stora »knorrens» tid inte börjar förrän
år 1817. År 1820 börjar »knorren» bli mindre igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
