Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H., Fredrika Bremers första roman 173
unga Emilias tvivel och vankelmod inför sitt förestående giftermål
med den förträfflige Algernon. Alltsedan upptäckten av Fredrika
Bremers brevväxling med Leuhusen har det stått klart, att denna
intrig erhållits från närmaste håll. Den är helt enkelt en
roman-tisering av systern Charlottes förlovning med assessor Quiding.
Fredrika Bremer hade inte sin styrka i uppfinningen och hon bör
således ha varit tacksam för det välkomna uppslag hon fick genom
systerns förlovningshistoria. Det är betecknande, att hon tog upp
ämnet, fast det inte räckte till mer än romanens första del. Men
härtill kom säkerligen som ett ändå mer vägande skäl, att hon
ansåg sig göra en god gärning genom att i romanens form övertyga
systern om det ogrundade i hennes gruvsamma tvekan inför
giftermålet och avskedet från det gamla hemmet. Charlotte Bremer hade
i dec. 1827 rest till Småland och därefter till Kristianstad för att
besöka sin väninna grevinnan Wachtmeister. I Kristianstad hade
hon träffat assessor Quiding, som snart fattade tycke för den unga
damen. Charlotte och Fredrika Bremer hade inga hemligheter för
varandra, och den hemmavarande systern fick därför genast reda
på vad som förestod. Eftervärlden får emellertid nöja sig med de
svarsbrev från Fredrika, som Charlotte låtit publicera i E.
säkerligen icke i alldeles oförändrat skick. Saken kommer första
gången på tal i brev den 12 april 1829, n:r 16. Fredrika nämner
här den blivande fästmannen i ordalag, som tyda på att systern
just omtalat den stora händelsen, varefter hon tillfogar: »Om hans
karakter och egenskaper skall du sjelf snart bäst kunna döma. Jag
är blott rädd, att du begär för mycket. Med hvarje dag lär jag
att högre skatta hos mannen de sköna egenskaperna: godhet och
billighet.» I nästa brev, som är odaterat men placerat mellan det
nyss citerade och det ovan nämnda av den 30 juni 1829, talar
Fredrika om systrarnas belåtenhet med partiet: »Underrätta mamma
snart om allt. Du binder dig ju derigenom i alla fall till intet
steg emot din böjelse; ty du bör visst inte utan en sådan förena
dig med honom.» Fortsättningen, ett citat från Sam. B-ichardson,
varom mera i det följande, gör det klart, att Charlotte inte är offer
för någon stormande passion. Det är tydligen unge Quiding, som
är den beslutsamma parten, under det Charlotte gruvar sig för
språnget ut i det okända. Brevet avslöjar också, att saken än så
länge är en systerhemlighet. Att endast modern och icke fadern
nämnes kan synas betecknande men får sin förklaring därav att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
