Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H., Fredrika Bremers första roman
181
as she stood. My dearest life, said he, Take time — Be composed —
putting the pen with reverence in her fingers. She tried to write;
but her pen would not toueh the parchment, so as to mark it. She
soon, however, made another effort, his arm round her waist. ■— She
then signed them; but Sir Charles held her hand, and the parchment
in them, when she delivered them (Vol. VI, brev 43 s. 306).
Också i Familien H. skildras, ovanligt nog i en svensk roman,
det högtidliga ögonblick, då »giftermåls-contractet» underskrives:
Sjelfva Sir Charles Grandisons brud, den sköna Harriet Byron,
släppte (säges det) pennan, som hon tagit för att underteckna sitt
gif-termåls-contraet, och saknade styrka och sinnesnärvarelse att
underskrifva sitt öde. [. . .] Hvad under var det väl, att den fruktande och
blyga Emilia var utom sig af förskräckelse! Pennan föll icke allenast
ur hennes hand, men gjorde en stor bläckplump på det vigtiga
papperet, hvilket hon sjelf i denna stund ansåg för ett olycks-omen, och
jag tviflar på att hon ännu skulle undertecknat, om ej Öfversten (alldeles
som Sir Charles) tagit pennan, satt den mellan hennes orörliga fingrar,
fattat och ledt hennes darrande hand» (s. 154).
Richardsons visserligen 1779 översatta roman torde inte på
Fredrika Bremers tid ha varit aktuell för den bredare läsekretsen, och
man misstänker därför, att den poängterade jämförelsen med
Grandison är att fatta som en särskild vink åt Charlotte — Sir Charles
förefaller ju att vara deras gemensamma hjälteideal. Omnämnandet
av förebilden gör, att Fredrika Bremer varierar förloppet och
anlägger ett raljerande tonfall, men det är ändå betecknande, att hon
låter den högtidliga föreningen ske i den Richardsonska romanens
efterföljd. Det betyder, att när hennes Sir Charles, Algernon, som
i verkligheten motsvaras av Quiding, förenas med sin miss Byron,
Emilia, som inte har några drag av det engelska originalet men
så många fler av Charlotte Bremer, så sker det med samma
auspicier av kommande, fullkomlig lycka, som Grandison mynnar ut i,
d. v. s. Fredrika Bremer vill markera sin tilltro om en lika
lyckosam framtid för sin älskade, vankelmodiga syster. Dennas ovan
citerade ord om Fredrikas profetior {Q. s. 62) kunna alltså även
syfta på undermeningen i Familien H.
Algernons och Emilias historia är den enda genomförda intrigen
i Familien H. J. Den är, som nästan alltid, då Fredrika Bremer
håller sig till det upplevda och till vardagen, säkert och väl utförd
och framställd med icke ringa psykologisk talang, låt vara att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
