Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien H, Fredrika Bremers första roman
51
Bremer, och blir alltså förenad med en ny Clementina i Herminas gestalt.
Hennes arbetsmetod saknar inte sitt drag av komik men är samtidigt
mycket betecknande. Både i Familien H och i de följande romanerna
blandas på liknande sätt verklighet och romangods, realism och
romantik. Den skapande fantasien är inte Fredrika Bremers styrka. Hon tvingas
att ta romanschablonerna till hjälp, när verklighetsstoffet tryter, men
hon blir aldrig riktigt hemmastadd i romanernas värld. Hon orkar inte
höja själva romanformen som sådan. Men efter sin förmåga begagnar hon
den för sina syften att genom de egna erfarenheternas rikedom verka till
hjälp och tröst samt till försvar för de värden, vilka hon betraktar som
omistliga.
Förnt har antytts, att händelseförvecklingen i Julies historia kunde
skönjas redan i första delen av Familien H. I romanens andra del får
man först skymta den unga damen vid löjtnant Arvids sida på
Drottninggatan eller hos konditor Berndts, men det dröjer inte länge, förrän
konflikten kommer i gång på allvar. Professor L är medelpunkten i familjens
aftonsamkväm, varunder man läser högt ur Franzéns, Tegnérs,
Stagnelius, Vitalis och Mcanders poesier eller också ur arbeten av annan art,
vilka kunna »sprida klarhet öfver de för menniskohjertat vigtigaste
ämnen, öfver Gud och odödligheten» (s. 30). Hur betecknande är det inte,
att Fredrika Bremer låter familjen H behålla högläsningsceremonien från
sitt eget hem men byter ut Gibbon och Schillers 30-åriga krigets historia
mot arbeten och författare, som verkligen kunna intressera alla i kretsen
och främst henne själv! Även här har hon insett, att principen var bra
men tillämpningen felaktig, och nu visar hon, hur programmet borde
reformeras.
Det tema, som professor L med största iver avhandlar, är »Menniskan —
hennes organism, hennes uppfostran, hennes bestämmelse, hennes
höghet — hennes svaghet — Guds kraft, — mensklighetens stigande
förädling genom ett rätt predikadt, rätt förstådt Evangelium — detta
lifvet i förening med ett tillkommande» (s. 31). Det är lätt att se, att
Fredrika Bremer här gjort professor L till den förkroppsligade
representanten för de tröstegrunder hon först upptäckt på litterär väg. Han är en
svensk Herder, som predikar det evangelium hon läst ut ur hans Ideer
till Mennisko-Kistoriens Filosofi (sv. övers. 1814), där man bland
kapitelrubrikerna finner: Menniskan är organiserad till Förnufts varelse.
Menniskan är bildad till Humanitet och Religion. Menniskan är bildad till
Hopp om odödlighet. Vår Humanitet är endast öfning, knoppen för en
tillkommande blomma. Menniskans närvarande tillstånd är sannolikt en
länk, som sammanbinder tvenne verldar. En vis Godhet råder i
Menniskornas Öden; derföre gifves intet skönare värde, ingen varaktigare och
renare lycka än att verka i förening dermed, o. s. v. Till yttermera visso
får professor L i fortsättningen läsa högt »ur en öfversättning af Herders
Ideen» (s. 134). Detta Herderska evangelium skall nu väcka och
levandegöra den unga Julie. »Det var under dessa qvällar som jag såg känslor
af högre och ädlare art födas hos den hittills något barnsliga och flyktiga
Julie. Jag såg hennes bröst höja sig, hennes kinder färga sig, vid det hon
lyssnade till talet om sanning och dygd, under det hennes uttrycksfulla
öga hängde vid den ädle tolkarens läppar», förklarar Husrådinnan (s. 32).
Fästmannen, som fördriver tiden med att förfärdiga »små söta pappsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
