Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Korta kommentarer
161
Det vare moderns hopp, om än i skam
hon födt sin son, att han kan allt försona,
att han kan växa till ett träd med krona
som telningen av Thamars fallna stam.
Torsten Fogelqvist har givande och vackert analyserat det personliga
i denna dikt och påpekat vissa partiers överensstämmelse med Zorns
livsöde.1 Han betonar också sambandet med Karlfeldts patriotiskt
folkliga läggning, som inte tålde någon annan tronpretendent än förtjänsten.
Här har jag emellertid velat betona att dikten också har en mera direkt
innebörd, anslutande till det politiska läget för dagen och dess reformkrav.
Man kommer att tänka på en annan variation av motivet om den ringaste
som blir den främste: Molnets broder, ynglingen utan far och hembygd,
som föddes lik en fläkt på heden men i nödens stund blir den självklare
befälhavaren:
Ingen fanns, som ropte folket samman,
ingen gaf ett råd och ingen lyddes,
förrn han syntes, förrn ur öknens klyftor
tiggarsonen kom med kungapanna,
och hans röst, som ljöd till strid, förspordes;
då flög eld igenom hvarje hjerta,
tvekan flydde, honom kände alla — — —
Molnets broder, den förlåtne tiggarn,
som stod upp och blef vårt hemlands räddning.
Bispbergstalet och därmed indirekt I Jupiters stund torde beteckna
Karlfeldts mest personligt aktiva ingripande i dagsfrågorna och belyser
på sitt sätt utvecklingen av den asociale löskerkarlen till den
självmedvetet myndige dalkarlen Fridolin. Att han talat från hjärtat och
tvingats av ett levande patos behöver man inte betvivla. Även
Karlfeldt hade 1905 förnummit stiltjen och olusten i landet, även han manade
till krig mot slapphet och nesa, till arbete för ett nytt Sverige.
Tankegången i Ett folk hade gripit även honom. De senare tidsdikterna i Flora
och Bellona sammanhänga med världskrigets skakande upplevelser och
ha därför en annan karaktär. I åtminstone en senare dikt, den 1911
publicerade Ny nord, hör man emellertid en återklang av den
Heiden-stamska inspirationen2, då där ivras mot tidens kväljande dimma och
höst och riktas en åkallan till det liv som är härdigt och armt:
Vi ha sett så länge mot söder,
vi ha lystrat till fåfänga ord —
nu, unga systrar och bröder,
låt oss vända vår panna mot nord.
Den nationella vanmaktskänslan hade till slut slagit om i en strävan
till målmedveten förnyelse av folkets krafter, varvid Karlfeldt för sin del
kunde bygga på sin sunda bondedemokrati. I Jupiters stund vittnar
om denna process och belyser förloppet: samspelet mellan Heidenstams
nya sakligare nationalism och de upprörda händelserna 1905 med deras
heta längtan efter en folkhjälte och vaga drömmar om en räddande okänd
soldat.
1 D. N. 5 febr. 1934.
2 Jfr Richard Berghs anf. uppsats, där i Heidenstams anda pläderas för en äkta
nordisk konst: »Se mot norr! Ser du ej ljusstrimman där borta vid synranden?–-Vårt
folk, liksom allt Nordens folk, vill bli ett föregångsfolk! — -—■ — Vänd ej hufvudet!
Se ej mot söder!» etc.
11 — 40155. Samlaren 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
