Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - VII. Samling af svampar - 1. Svamparna ute i naturen; deras arter och kännemärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svamparna ute i naturen; deras arter och kännemärken. 67
Sådana små sporer utvecklas i hvarje svamp i milliontal, och
de äro alla afsedda att bilda hvar sin ny svampväxt; men
de allra flesta förstöras dock på ett och annat sätt
och blott några få komma till utveckling. Dessa växa då ut
till ett så kalladt »mycelium>, ett virrvarr af fina förgrenade
trådar. Sådana mycelier af svampar kan man lätt få tillfälle
att se i gamla ruttnade stubbar, då de kallas för uggelyed
eller mögelved, och om man försiktigt lossat den ifrågavarande
flugsvampen, så finner man rester däraf vid fotens nedre ända.
Myceliet utgör i själfva verket svampväxtens näringsväfnad;
det är den egentliga vegetativa plantan, motsvarande blom¬
växternas hela rot, stam och blad; blott under vissa förutsätt¬
ningar såsom en viss fuktighet, värme och så vidare, bildar
detta mycelium svampens fortplantningsorgan eller hvad vi i
dagligt tal kalla svamp, hvilken méd sin fot och hatt blott
är till för att alstra de nämnda sporerna. Ofta kallas spo¬
rerna frön och »svampen» frukt; de skilja sig dock från frön
och frukter utom genom sin byggnad äfven däri, att de ej
hafva uppkommit genom en befruktning. Dessa svampfrukter
blifva först synliga som en liten hvit knöl, hvilken blir allt
större och större och, för att nu fästa oss vid vår flugsvamp,
snart blir af en näfves storlek. En sådan kunna vi med lätt¬
het hitta på bland de fullväxta flugsvamparna. Om vi skära
igenom den, skola vi finna, att han är omgifven af två hvita
hudar och att innanför en af dessa hattens röda färg visar
sig; foten däremot är föga utvecklad. När nu foten sträcker
på sig, sprängas hudarna, af hvilken den yttre blir sittande
vid fotens bas i form af en fjällig slida och dess öfre del på
hatten i form af de hvita vårtorna; den inre åter blir sittande
som en ring kring foten, och vid dess söndersprickande
visa sig de späda, på undersidan sittande skifvorna. Vi
hafva nu i korthet genomgått flugsvampens utveckling, och den
unge botanisten bör ej ha svårt för att få klart för sig, huru
äfven andra svampar uppkommit.
Svampar, som i likhet med den fläckiga flugsvampen hafva
skifvor på hattens undersida, finnas i en stor mängd i höst¬
skogen, på kullar och ängar, stora och små och i alla möjliga
former och färger. Det är ej så svårt, som man skulle tro, att
bringa ordning i denna massa arter; vi hafva såsom nyss sagts
i dessa skifvors beskaffenhet ett medel att skilja de olika »skif¬
svamparna» (Agaricinee). Vi måste då först fästa uppmärk¬
samheten på dessa skifvors form, färg, fasthet och anordning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
