- Project Runeberg -  Samlingarnas bok /
114

(1893) [MARC] [MARC] Author: David Stefanus Hector
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - IX. Samling af skalbaggar - 3. Uppstoppning af skalbaggar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pen, hvarvid man tillser, att man ej skadar någon af djurets
delar såsom ben, hår- eller fjällbeklädnad eller på något sätt
misshandlar kroppen eller ger den oform.
Många skalbaggar äro svåra att spetsa på grund af deras
hårda skalringar. Man måste i sådana fall borra nålen för¬
siktigt med en vridande rörelse genom det hårda skalet och
noga tillse, att den kommer fram mellan de mellersta och
bakre höfterna på kroppens undersida. Däremot erbjuda an¬
dra skalbaggar svårigheter, därför att de äro alltför mjuka.
Sådana djur låter man långsamt torka i ångor från eter
eller cyankalium samt utsätter dem äfven under torkningen
för ett lindrigt tryck mellan mjukt läskpapper, så att de icke
skrympa och mista sin form, hvilket annars lätt sker. Först
därpå spetsar man dem och tillser, att nålen genomtränger
den hårdaste delen af mellanbröstet, där den får säkraste fäste.
För att hindra djurets bakkropp att sjunka ned, hvarigenom
det skulle få ett oskönt utseende, sticker man under djuret
en bit tjockt papper, hvilket borttages, så snart djuret torkat.
Insektsnålar finnas af olika slag; man tager sådana som
äro 31 cm. långa, hvarvid djuret vid spetsningen skjutes upp
till 2/, af nålhöjden. Nålarna böra vara hvassa samt för¬
sedda med hufvuden, hvilka dock icke få vara mycket tjockare
än själfva nålen, emedan de annars få ett klumpigt utseende.
Nålens tjocklek måste stå i riktigt förhållande till den spet¬
sade skalbaggens storlek; framför allt bör man akta sig för
alltför tjocka nålar, hvarigenom djuren icke endast skadas,
utan äfven förlora i utseende. De fimaste nålarna böra vara
0,2 mm., de små och medelstora 0,4—0,5 mm., de större 0,6
—0,8 mm. i genomskärning.
För att uppstoppa små skalbaggar på flädermärg, klipper
man hårfin silfvertråd, för större djur något tjockare, för de
mindre mycket fin, med sneda snitt i stycken af 3—10 mm:s
längd. Nyligen fångade och dödade skalbaggar eller andra
insekter läggas nu på ett mjukt underlag och genomstickas
från buksidan med dessa stift, antingen så att stiftet icke går
igenom ryggen, för att bibehålla djurets öfre sida alldeles
oskadad, eller så, att det sticker ut 1-—-2 mm. öfver ryggen
och erbjuder där ett handtag, så att man kan fatta djuret
ofvanifrån med en pincett, då man vill undersöka det. De på
detta sätt spetsade insekterna fästas därefter på rektangulära
stycken af flädermärg, hvilka senare återigen uppträdas på
insektsnålar (fig. 167). Märgen skäres för detta ändamål med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 16:45:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlingar/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free