Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XX. Samling af kranier - 4. Hvad bör en god kraniesamling innehålla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke blifva så lätt bortskrämda. Om vintern falla de mer
eller mindre i dvala och tränga sig då skarvis tillsammans.
Så finner man dem i klungor, ofta af hundratal, hängande på
bakbenen och tätt uppradade bredvid hvarandra. Deras föda
består af nattfjärilar, tordyflar, flugor och mygg. TI fången¬
skap dricka de äfven gärna mjölk; men man misstänker dem
med orätt för att äta fläsk; däremot förtära de gärna ett
dussin ollonborrar. Man bör därför icke fånga dessa nyttiga
djur, utan nöja sig med ett eller två exemplar af hvarje art
för samlingen. De vanligaste arterna, som förekomma hos 0ss
eller de, hvilka utmärka sig genom sin särskilda skapnad, äro:
Den allmänna flädermusen eller läderlappen. Den oftast
förekommande arten har tämligen långa öron med ett särskildt
öronlock; den flyger ovigt men stiger dock något så när
högt. Man ser den
; ofta på gator, i ailéer
9» och trädgårdar flyga
ganska regelbundet
upp och ned. Af alla flä¬
dermöss komma dessa
senast fram på aftonen,
de visa sig först vid
nattens inbrott. Tän¬
Fig. 327. Skalle och tänder af en läderlapp. derna på dessa så väl
a från sidan; b framifrån. som på alla flädermus¬
arter utmärka sig ge¬
nom sin hvasshet, man igenkänner därpå strax ett djur, som
lefver af rof. Alla tre tandformerna finnas, dock äro de öfre
framtänderna skilda genom en bred lucka (fig. 327). Tand¬
formeln är:
SFÄR:
ÖT
Den bredörade flädermusen utmärker sig för sina utom¬
ordentligt långa öron, som äro sammanvuxna med hvarandra
öfver hufvudet. Förekommer tämligen sällsynt och endast i
södra Sverige. Man finner den om sommaren oftast i ihåliga
träd och hängande på bakfötterna på lodräta väggar. De
flyga tämligen högt, något fladdrande, hvarvid de långa öronen
böjas nedåt af vinddraget liksom vädurshorn, hvarpå man kan
igenkänna djuret redan i flykten. Dess längd utgör 20 centi¬
meter, dess tandformel är följande:
= 38 tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
