Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXI. Akvariet - 5. Akvariets skötsel - 6. Djurlifvet i akvariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djurlifoet i akvariet. 31
stadda i tillväxt, händer det lätt, att vattnet grumlas och blir
illaluktande; vill man därför ombyta det helt och hållet eller
vill man omplantera akvariet, så uppfångar man djuren för
siktigt med en håf och släpper dem i vatten af samma be
skaffenhet och temperatur, hvari de förut vistades. Man bör
ihågkomma att hvarken vid detta eller andra tillfällen taga
djuren med handen.
Djurens utfodring får icke vara för riklig; finhackadt
kött, sönderskurna daggmaskar, myrpuppor (s. k. myrägg
lämpa sig bäst härför. Oblat och hvetebröd bör endast gifvas
sparsamt. Öfver hufvud taget bör man aldrig gifva djuren
mera mat, än de genast förmå äta upp. Lämningar skämmas
snart och förstöra vattnet, hvarför dylika borttagas med
håfven.
Praktiskt är att under vintern hålla sig med utländska
växter i akvariet, emedan de inhemska om hösten dö ut eller
åtminstone förlora sin grönska. Den redan förut anförda
Kallan är i dylika fall att i hög grad förorda.
6. Djurlifvet i akvariet.
Hvilket skimrande rörligt lif möter icke vår blick inom
de fyra glasväggar, hvilka innesluta den vattenmängd, som
utgör de olika djurens trefnad och lifsvillkor därinne. Guld
fisken, hvars kroppsbyggnad och fredliga lynne icke synner
ligen ägna sig för snabba vändningar och hastiga öfvergångar
från hvila till rörelse, kretsar långsamt och värdigt omkring.
Endast när akvariets botten plötsligt uppröres, försvinner den
guldskimrande infödingen från det himmelska riket med ett
kraftigt slag af stjärtfenan ned i djupet bakom den skyddande
klippbyggnaden ; men snart visar han sig ånyo, då ingen fiende
tyckes närma sig. Med stor ifver undersöker han väggar och
botten, slukar slam-partiklar och utstöter dem ånyo efter att
hafva pröfvat deras näringsvärde.
Samtidigt leker spiggarnas muntra släkte, beständigt
verksamt och stridslystet, än uppe i vattenytan, än hejdar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
