Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXII. Terrariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Terrariet. Sok
Jag kommer nu till ormarna, hvilka väl förtjänade att
komma i främsta rummet, om vi till gradmätare skulle taga
det nöje, som terrariets inbyggare erbjuda. I allmänhet hyser
man längt större fruktan för ormar än som behöfs. Endast
en af våra få inhemska arter, nämligen huggormen, är giftig,
men ett möte ’med en sådan är dock icke så vanligt, enär den
icke förekommer öfverallt. Det är dock nödvändigt att igen¬
känna den och kunna skilja den från de oskadliga. Ormarna
kunna öfver hufvud indelas i oskad¬
liga, misstämkta och giftiga. De sist¬
nämnda, och till dem hör muggormen
(Viperaberus), hafva ihåliga gifttänder i
i öfverkäken (fig. 385), hvilka genom
en : kanal leda giftblåsans innehåll till
såret och sålunda. göra bettet farligt,
under vissa omständigheter dödligt.
Huggormen skiljes från liknande arter
genom det svartbruna, längs ryggen
gående, zig-zag formiga bandet och blir = Fig. 385. Gifttänderna hos
sällan öfver två fot lång, under det att SN
våra andra inhemska ormar uppnå be¬
tydligare längd. Den kan alls icke förväxlas med ormslån.
I fångenskap uthärdar den högst ett par månader, enär man
icke ens kan få den att förtära möss, hvilka annars utgöra
dess förnämsta näring, utan den ratar så väl dem som annan,
under vanliga förhållanden af dem omtyckt föda, och hvad
mer är, den blir själf ett offer för mössen, enligt hvad en
gammal ormuppfödare berättar, hvaraf följer, att huggormen
föga lämpar sig för terrariet. Det må stå en fritt att våga
försöket, men att börja med tror jag det vara bäst att låta
det vara och att tills vidare blott befatta sig med oskadliga
ormar, hvilka erbjuda tillräckligt tillfälle till iakttagelser och .
som inte rata, hvad vi hafvå att gifva dem. De skola
helt visst försvara sin plats i terrariet och åstadkomma en
frisk omsättning på ödlor, löfgrodor, salamandrar och paddor.
Denna omständighet måste vi betänka i tid och, när nämnda
djur börja att tryta, antingen sluta med att uppföda ormar
eller också anskaffa ett särskildt terrarium för dem, dit
vi släppa grodor, som, äfven de, måste flitigt förses med
insekter, helst med mjölmaskar, så att de hålla sig feta
och lifliga — ty lefvande måste de djur vara, som äro af¬
sedda till byte för ormarna. Man kan äfven afdela terrariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
