Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Naturvetenskapliga samlingar - XXIII. Insektariet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insektariet. 345
tariet, där den, om just icke uppätes, dock förstöres af där¬
varande gräshoppor, skalbaggar och så vidare och sålunda icke
kan utveckla sig i behörig ordning.
Däremot kunna vi förflytta den utkrypande fjärilen till
insektariet. . Många larver, såsom dagfjärilarnas, hänga upp
sig i afvaktan på förpuppningen (fig.
390), och dessa kunna vi utan far- Sd
håga uppföda i insektariet. de
Icke alla insekter genomlefva
sina olika stadier i så utpräglade
former som fjärilarna och, såsom
jag måste anmärka, skalbaggar, bin
och flugor, hvilkas förvandling (me¬
tamorfos) därför äfven kallas /full¬
ständig. Andra, såsom nätvingar,
sländor och skinnbaggar, äro redan
såsom larver tämligen lika utveck¬
lade insekter, hvilken likhet allt mer AE per
ökas efter hvarje hudömsning, utan
att insekterna genomgår något puppstadium.
Hvilket nöje är det icke att iakttaga fjärilens uppstån¬
. delsefest! Redan som barn kände jag en brinnande lust att
sätta mig in i deras lif, hur deras lärotid förlöpte, sättet
hvarpå de förpuppade sig, och jag har sedan dess sorgfälligt
uppfödt larver, vakat öfver pupporna och med innerlig glädje
sett, hur de sprängde sitt hölje och fjärilen såg dagen. Men
hur såg han icke ut denna stora, långbenta, feta kropp med
sina små vingar. Det var ju en krympling blott, detta mitt
fosterbarn, som jag vårdat under långa veckor med så mycken
omsorg och möda.
Se, där kryper den långbenta krymplingen uppför en
stängel och lämnar rödaktiga droppar efter sig; nu stannar
han, utbreder och rör på de korta vingstumparna (fig. 391).
Det är en svalstjärt — en hos oss icke ovanlig fjäril med präk¬
tiga vingar. Men på teckningen se de knappast ut att vara
en centimeter breda. Ja, som den sitter där hopkrupen på
en obetydlig yta, är detta måttet på hans vingar, men då den
efter en stund sträckt och spänt på sig, uppnå vingarna sin
fulla ansenliga storlek. — Men ännu äro de veka och slappa
och skulle icke vara i stånd att bära honom genom luften.
För första gången slår fjärilen dem samman, och vi stå med
återhållen andedräkt och fröjda oss öfver det under vi be¬
vittnat. ;
Ez
ji
j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
