Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kulturhistoriska samlingar - II. Samling af mynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samling af mynt. 3179
var af nöden. Tämligen samtidigt uttalades i Tyskland å olika
trakter detta behof. Wenzel II lät i Prag slå 60 stycken
silfvermynt af den rena marken, hvilka i motsats till de tunna
denarerna kallades »Grossi» eller »nummi grossi pragenses»
och som i en stor del af Tyskland efterapades under namnet
»groschen». Utefter Östersjökusten, från Hamburg till Stettin,
härskade från 1350—1500 vitten-penningar, så kallade efter
den hvita metall, hvaraf de voro förfärdigade, vid Rhen albus,
och kreugern uppkom i Tyrolen.
Fig. 421. Florentinsk gyllen:
De första försöken till själfständig prägling af guldmynt
gjordes i Tyskland af Ludvig bayraren, hvars guldstycken
chaisesd’or likväl rönte föga anklang, men med så mycket
större ifver efterbildades kort därefter de i Florens omkring
1250 slagna guldgyllena (fig. 421). Genom den gyllene bullan
fingo kurfurstarne uteslutande rätt att prägla guldmynt, men
i verkligheten utöfvade de flesta furstar och städer denna rätt.
Guldgyllen utgjorde ända till 1520 basen för alla penninge¬
affärer, fortlefde till 30-åriga kriget, men försvann sedermera
Fig. 423. Sigismunds guldgrosehen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
