Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kulturhistoriska samlingar - III. Samling af förhistoriska föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väga för att bringa dem i dagen och huru de sedermera
böra behandlas.
Fynden äro antingen enstaka eller massfynd, d. v. s. en¬
staka större fornföremål såsom stenbilor, hammare, bronssvärd,
ringar 0. s. v. anträffas fritt liggande i åker och äng, på
gammal sjöbotten, under stenar, eller också uppdagas en större
mängd föremål af samma slag eller en samling af många¬
handa föremål på platser, där man minst kunnat förmoda något
dylikt. I hvarje fall bör fyndortens geografiska läge och fy¬
siska beskaffenhet (jordmån, höjd eller slätt, omnejdens be¬
skaffenhet 0. s. Vv.) noga angifvas och om möjligt aftecknas.
Vid massfynd bör man äfven noga tillse, att ingen del går
förlorad eller att fyndet styckas, innan det hela fått besiktigas
af kompetent person. Finnas i trakten gamla boningsplatser,
»kjökkenmöddingar», pålbyggnader, jordvallar, ruiner, offerplat¬
ser, tingsställen, grafplatser, bör man om fyndet underrätta
föreståndaren för statens offentliga samlingar.
I vårt land förekomma i synnerhet ättehögar i mängd.
Plogen har under århundraden gått öfver och afskurit dem.
Man bör därför strängeligen ålägga den plogande drängen att
genast upphöra med arbetet, så snart han stöter på trästycken,
kol, stensättningar o. d. För att med lyckligt resultat kunna
verkställa undersökningar i. oskadda grafvar bör man antin¬
gen afplana hela grafven eller, om detta arbete skulle med¬
föra allt för stort besvär, leda en meterbred gång genom kul¬
len från ost- eller sydost och anlägga en annan i rät vinkel
till den förra. Alla fynd undanställas utan att rengöras på en
fuktig plats, där de så småningom få torka. Urnor låter man
stå kvar på fyndstället, tills de hårdnat. Det följande renings¬
och konserveringsarbetet rättar sig helt och hållet efter ifråga¬
varande föremåls natur. Den sorgfälligaste behandlingen er¬
fordra träföremål, kotor, läder, krukmakarearbeten; af metaller
angripes järnet mest och är därför lättast utsatt för att gå
sönder. I de flesta fall är det tillräckligt att afspola före¬
målen med ljumt såpvatten och tvätta dem med en mjuk
borste. Det gröna öfverdraget på bronssaker bör icke hård¬
händt aflägsnas, hvarjämte man öfver hufvud undviker hvarje
försköning af föremålen.
Större fornföremål, som stanna i vår ägo, d. v. s. icke
behöfva utlämnas till staten, förvaras rengjorda i skjutlådor,
mindre saker uppsättas allt efter deras samhörighet på papp¬
taflor och fastbindas säkert med segelgarn. Vid hvarje före¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
