Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kulturhistoriska samlingar - V. Samling af autografer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För oss är här näst och framför allt afgörande den egenhän¬
diga underskriften å ett aktstycke, gå att vi från nedskrifvaren
själf hafva bestyrkt visshet, att brefvet härrör från honom.
Förefinnes underskriften, då riktar naturligtvis enhvar sin upp¬
märksamhet på innehållet, och då skall måhända en ganska
intressänt underrättelse — om detta hufvudvillkor först är
uppfyldt — göra oss mycket större glädje och betydligt höja
handskriftens värde i jämförelse med en måhända ganska inne¬
hållslös facknotis.
I tredje rummet stå de aktstycken, hvilka, såsom de
flesta dokument härrörande från furstar och statsmän, äro
skrifna af främmande hand och endast bära utfärdarens under¬
skrift, och egenhändiga skrifvelser, å hvilka underskriften helt
och hållet fattas, äro i sin ordning af mindre värde än de
föregående. De senare hafva naturligtvis endast värde från
samlaresynpunkt, då de från annan fullt trovärdig sida äro
besannade, och vi bevara dem blott så länge i samlingen, till
dess en lycklig tillfällighet spelar oss en med namnteckning
försedd skrifvelse i händerna. I sista rummet komma skrifna
visitkort, hvilka ju blifva allt mer sällsynta, inbjudningskort och
kuverter med adresser, som naturligtvis äfven måste vara be¬
vittnade. Af de senare äro på sin höjd endast sådana värde¬
fulla, hvilka bära afsändarens egenhändiga namnteckning, såsom
ofta är fallet i England. Så står till exempel på drottningens
bref som oftast med hennes egen handstil: drottningen.
En fullgiltig autografs värde beror dessutom äfven af
många yttre omständigheter. I främsta rummet är åldern af¬
görande, aflägsenheten i tiden för den skriftliga aktens af¬
fattande. Från den egentliga medeltiden finnas inga autogra¬
fer, ty seden att underskrifva namnet uppkom först i senare
hälften af 15:de århundradet. Den förste tyska kejsare, af
hvilken man äger underskrifter, är Albrekt den andre (14383—
39), men äro liksom hans efterföljares, Fredrik den tredjes,
ytterst sällsynta, under det att i England och Frankrike vid
denna tid seden redan var allmän (äfven jungfrun af Orleans
var skrifkunnig och har efterlämnat autografer). Af tyska
kejsare följde först Maximilian den förste, den "sista riddaren”,
tämligen regelbundet den nya sedvänjan att förse sina förord¬
ningar med underskrift förutom sigill, hvilket att börja med
allenast tjänade som intyg på, att dokumentet härrörde från
härskaren. Likväl tecknade han mången gång i stället för
namnet bredvid sigillet det å sid. 395, fig. 443, återgifna chiffret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
