Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ett vanvårdadt hedersuppdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för de båda rikena gemensamma angelägenheter måste
vara att anförtro.
Icke ens på den eviga neutralitetens väg kan således
ett fullständigande af ifrågavarande unionsorgan
förnuftigtvis undvikas. Nej, ty ingen tror i grunden på
den där evigheten. Man vågar det icke.
Enda försvaret för vår underlåtenhet att fullständiga
vår unionella organisation skulle då vara att söka däri
att vårt geografiska läge innebär för oss tillräcklig
trygghet mot alla krigsäfventyr, hvadan, om vi blott vilja
det, den eviga freden utan all fråga redan står oss till
buds. Hur defekt vår riksakt än må erkännas vara,
bör därför ingenting betyda. Vi behöfva ej frukta att
någonsin komma i praktisk erfarenhet däraf. Vida
angelägnare anser man i Norge vara att icke genom
närmare förbindelse med Sverige vedervåga sin
själfständighet. »Svensken», säger man, »fruktar ryssen; men
vi norrmän frukta svensken». Den senare uppfattas
således såsom arffienden, ryssen såsom den hjälpande
vännen. Norges själfständighet hotas af Sverige, mot
hvars farliga planer Rysslands bistånd måste i rätta
stunden anlitas. En sådan tankegång ställer emellertid
Norge under Rysslands hemliga klientel och gör unionen
för det förra landet förhatlig. Häraf måste vidare följa
det icke alltid fullt tysta tankeslutet att därest Norge
under fullföljd af denna sin politik skulle råka ut för
någon brytning med Sverige, det ju då måste bli
Rysslands sak att tukta svensken. Men att Norge icke skall
finna sig intresseradt af att öka Sveriges motståndskraft
är under dessa förhållanden lika naturligt som att
hedersuppdraget att omhänderhafva och främja den
skandinaviska enhetstanken alltjämt måste af de så illa förenade
rikena på det bedröfligaste vanvårdas, ja, alldeles lämnas
därhän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
