Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Motskäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kväfva det hvete, som satts, slagit rot och växt till
under forna luttrande tider?
Nåväl, om det nu är så — huru otåliga måste vi
icke erkänna oss vara, då vi efter nittio års bidan mot
vårt broderfolk rikta något vårt ultimatum? Nittio år —
hvad betyder den tiden, noga taget, i ett helt folks lif?
Väl är norska folket gammalt, i grunden lika gammalt
som det svenska; men huru olika har icke dess fostran
varit emot vår? Det trotsiga mod, det äfventyrslystna
sinne, som i dess forntida dagar uppbar den norska
folkkaraktären, gaf sig ju då uttryck i en
själfständighetsdrift, som väpnade landskap mot landskap, släkt
mot släkt, och slöt med att, sedan dess ädlaste blod
uttömts, göra folket så kraftlöst, att det i sin tid utan
motstånd fogade sig i ödet att såsom en blott »provins»,
släkte efter släkte, lefva under danskt förmynderskap.
Och då det ändtligen vaknade till besinning, fann att
det, mot fördelen af att hafva under århundraden fått
njuta en i det hela ostörd frid och god rolighet, skänkt
bort sin förstfödslorätt, sin ärfda plats bland folken —
Hhvem undrar, att det då med hela sin återvunna
spänstighet, sitt pånyttfödda mod, reste sig till strid i all
synnerhet för sin själfständighet, sitt fulla oberoende,
till strid mot allt, som bar tycke af det provinsmärke,
under hvars söfvande inflytelse de lämnat sina
nationella utvecklingsmöjligheter sä länge därhän?
Det är med denna känsla vi hafva att räkna. Den
behöfver alls icke vara liktydig med något slags
monomani, något outrotligt lynnesdrag. öfver hvilket den fria
wljan icke råder; den behöfver blott sin tid, innan den
förmår vinna nödig jämnvikt. Och 0111 vi än i många
dess uttryck förnimma en biklang af bitterhet — kan
icke den äga sin natuiliga förklaring i den stämning
som väl ganska lätt framkallas vid jämförelser mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
