Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hvarom böra vi förhandla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore inklämd mellan tvenne stora folk med en
utomordentlig öfvermakt och motsvarande äregirighet; de
band, som hållit samman den gamla samfundsordningen,
kunde ej längre erbjuda nog trygghet. Sådan måste
sökas i sammanslutningen af folkens egna krafter. Hvad
Storbritannien, Frankrike, Spanien och nu också Italien
genomfört, det hade Tyskland länge eftersträfvat; han
vore viss att det förr eller senare skulle nå sitt mål.
Men samma uppgift vore det, vår tids nationella
sträfvanden ställde på de tre grenarne af den nordiska
folkstammen. Söndrade voro de dömda till vanmakt, kanske
till undergång. Blott enade hade de en framtid.
Några få år efter det denne kämpe för den
skandinaviska enhetstanken så talade, uppfylldes hans
förutsägelser om Tysklands enande. Äfven det har fyllt
sin nationella uppgift. Men de skandinaviska länderna?
De hafva icke fyllt den, förr än de alla tre en
gång samlat sig i en förbundsstat, hvilken skall veta
att lefva sitt lif utan hänsyn till Dunkers allt mera
föråldrade farhågor. Men under nuvarande förhållanden
måste det först af allt åligga Sverige och Norge att
för sin redan ingångna förening skapa de former,
förutan hvilka den måste förblifva en kraftlös torso, ur
stånd att vare sig vinna utveckling eller ens tillvinna
sig verkligt lif. Dessa former bestå, som visadt är,
i en unionsregering och en unionell representation.
Kunna vi ej förskaffa oss dem, är vår utveckling
afskuren. Vi skola ej komma hvarandra närmare;
misstro och missförstånd skola allt mera förgifta våra sinnen
och splittra vår kraft; när den stund kommer, då vi
med eller mot vår vilja måste inse att vi dock behöfva
hvarandra, skola vi sakna de konstitutionella
förutsättningarna för att kunna handla endräktigt, kraftigt
och snabbt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
