Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, Skogsnufwor skulle giöma sig i alla buskar.
Gastar spöka i alla mörka vrår.
Tomtgubbar, vättar, Näckar och andra Lucifers anhang
lefwa med oss som gråkattor,
samt widskepelse, Hexerie, Signerie swärma omkring oss
som Mygg.
Sannolikt har Ödmann haft denna strof i tankarna, då
han bortåt sextio år senare tecknar den naturvetenskapligt
bildade prästens kulturinsats1:
Hwilka fördomar kunna de icke utrota? hwilka djupt
fästade widskepelser kunna de icke upphäfwa? Ännu piska
bondgummorne trollsmör, ännu anses insectbo för trollknutar;
ännu förskräckes man af Uggleropp; ännu tror man på omina,
och icke sällan händer, till Ståndets nesa, att Presten ej är
klokare än gumman.
Plats för naturvetenskapen! var Ödmanns liksom Lin#
nés lösen. Det är ett stycke av upplysningstidens pro#
gram Ödmann ser realiserat, då han i minnestalet över
Claes Bjerkander (sid. 26) nedskriver dessa optimistiska
rader: »Töcknet av uråldriga fördomar skingras vid lju#
set av naturkunnighetens stigande klarhet, eftertanken
bragt till verksamhet, vantrons villor förjagade; det över#
naturliga i maklighetens lättrogenhet nedflyttat till det
sanna och känslan förd till ett rätt åskådande av Skapa#
rens under».
Befordringspianer.
Bene vixit qui bene latuit citerar Ödmann ofta efter
Linné; han var dock icke främmande för innebörden i det
linneanska famam extendere factis. Tonfallet är knappast
fullt äkta, då han d. 1 april 1786 försäkrar Thunberg:
»Jag frågar icke efter obscurum; där jag har bröd är all#
tid ljust». Bitterhet över svikna förhoppningar skymtar
1 Cit. memorial.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
