Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst fann sig Ödmann i umgänget med några få lik?
tänkande vänner1, i främsta rummet kamraterna från
Linnés exkursioner Thunberg och Johan Winbom. Öd?
mann var inte blind för Thunbergs intellektuella begräns?
ning, men han hade lika stor respekt för dennes natur?
vetenskapliga insikter som han ogillade hans något triviala,
av Bastholms Vishetslära färgade livsåskådning2. Mycket
ofta, särdeles under ecklesiastikkommitténs arbetsår, var
Christian Wåhlin från ett besök hos Ödmann: »Han känner allt, som
passerar, utan att hafva correspondance». Verkliga förhållandet var, att
Ödmann alltid hade mycket vidlyftig brevväxling. — »Gubben i sängen»
kom snart att räknas till stadens sevärdheter. I de program, som
Gjörwell då och då uppgjorde för utländska resandes uppsalabesök, ingick
alltid en visit hos Ödmann. Dr Lentz från Schnepfentahl och Ernst
Moritz Arndt tillbragte några lärorika timmar hos honom, längre fram
gästades han av Molbech, som på grund av sina relationer till »tryckeriet»
blev litet snävt mottagen, av biskopen i Trondhjem Fr. Bech, som »var
artig och njöt reciproque artighet», och av Henrik Steffens, vilken Geijer
introducerade (Sthlms Kyrkotidning 1824, n:o 29). I januari 1829 —
Ödmanns sista år — klappade Bror Emil Hildebrand med en viss bävan på
hans dörr. I en (otryckt) självbiografi meddelar den unge studenten sina
intryck: »Ödmann låg påklädd på sin bädd i en säng eller soffa, hvars
perlfärgade ryggstycke var nästan svart, utom på det ställe, der den gamle
plägade fatta tag, då han skulle resa sig upp från bädden. Händerna voro
äfven betänkligt smutsfärgade, med undantag af de fingerspetsar, som
användes vid tobakspipans stoppning, hvilka hade naturlig färg. Öfver
byxorna framvällde ett tjockt veck af skjortan och på fotterna sutto
klumpiga skor med tjocka sulor, hvilka, ehuru många år gamla, icke visade
spår af att hafva varit trampade. Sedan jag till en början fått intaga en
anvisad plats långt fram i rummet, anmodades jag efter en stund att flytta
stolen fram på golfvet, och slutligen fick jag taga plats bredvid sängen.
Samtalet blef mycket lifligt, i synnerhet sedan gubben kommit underfund
med att jag sett mig om i naturvetenskaperna. Jag förgäter aldrig hans
lifliga, skarpt blickande ögon, hvilka 40 år senare gåfvo mig idén till det
medaljförslag jag uppgaf, då Svenska Akademien hedrade hans minne
med en skådepenning». (I cit. Stockholms Stor-Skola och Upsala
Universitet vid 1800-talets början, sid. lof. meddelas en del roande interiörer
från Svartbäcksgatan 17.)
1 Ödmann t. Tengström d. 12 aug. 1803.
2 Thunbergiana i U. U. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
