Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckelsepsalmerna ända till en gemensam vana att vid
varje predikan ge församlingen ett »hemgångsspråk»1.
En analys av Tollessons förkunnelse är i detta sam?
manhang icke motiverad; vare det nog sagt, att den lilla
danvikskyrkan under ett decennium var en verklig medel?
punkt i huvudstadens religiösa liv2. »Danviksprästens»
av etisk kraft burna predikningar synas ha varit en för?
argelse för många3, medan ett stadigt växande antal i
Tollesson såg den själasörjare tiden krävde4.
1 En olikhet må framhållas: Tollessons predikningar hava onekligen
något större kulturell hänsyn. Man kan jämföra Elvings domspredikan
i Vissefjärda 1767 och Tollessons över samma ämne i Stockholms
artillerikyrka 1774.
2 Den unge svedenborgaren P. J. Fredell, senare kyrkoherde i Adolf
Fredrik, har i brev till Anders Knös d. 11 okt. 1776 meddelat sina intryck
av Tollesson: »Denne Präst är mycket välment och nitisk. Han predikar
under ett starkt och nästan otroligt tillopp af allehanda folk. Han har
makalösa gåfvor och äger goda studier. Hans predikosätt liknar på något
sätt Murbecks och Elfwingens uti Liknelser och uttryck; men är til
äfven-tyrs mera opartisk än Murbeck och bättre underböjd af insigter än Elfving,
och kommer i detta afseende något närmare än in til den store
Toll-stadius. Äfven uti de högre husen börjar det något likna den Gyllene
tiden, då Tollstadius som bäst gjorde nytta.»
3 Afskeds-Predikan, sid. 23 f., 31. En mängd uttalanden bestyrka,
att Tolleson varit ett motsägelsens tecken. Bland de s. k. nya läsarna
var han aldrig populär. Belysande är ett Samtal mellan en Nyläsare och
en Religions-Lärare i Hernösands Stiftstidningar 1822, n:ris 4, 5, 11, 12.
Nyläsaren förebrår Tollesson, att »han drifwer Christendomen såsom en
blott gerningslära», en förebråelse, som icke synes berättigad. Man anser
också, att en av nyläsarnas ledare, den tidigt bortgångne Olov Palmgren,
icke gillade domen över Tollesson. (Jfr cit. Samtal, n:o 5.) N. P. Ollén
(Inre missionens historia, sid. 108 f.) anför belägg för att Palmgren tvärtom
brutit staven över Tollesson. Det är emellertid inte omöjligt, att P. under
samvaro med Ödmann och — måhända — Tollesson själv kommit på
försonligare tankar.
4 Huruvida Tollesson, som Rodhe (Nord. Familjebok, art. Tollesson)
förmenar, stått utanför »allt konventikelväsen», kan ej med säkerhet
avgöras. Några ord i Afskedspredikan (sid. 29) synas ge något stöd för en
annan mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
