Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I begärbönen kan Ödmann rent av se ett ingrepp i
den gudomliga världsordningen. »Naturens lagar ändras
icke genom våra böner»1, men det finns ett bestämt kau?
salsammanhang mellan vår nöd och Guds hjälp, mellan
våra böner och Guds svar2. Mycket belysande äro några
ord i Predikoutkast (sid. 39): »Må det vara oss nog att
röna hjälp, fast vi icke inse kedjan av de tillfälliga hän?
delser, som hjälpen bereda. Vår bön är dock icke kraft?
lös. Han, som av evighet såg vår nöd, beredde oss tillika
de oräkneliga vägar, genom vilka en osynlig hjälp söker
sig fram till vår nöd».
Sin mening om bönens väsen har väl Ödmann klarast
uttryckt i nyss cit. evangelieboksrecension:
Att bedja är att öppna hjertat och göra det skickeligt för
det goda Gud efter sin vishet alltid vill meddela. Visserligen
är det en lättnad för det lidande hjertat att uttala sin nöd;
att påminna sig de tröstegrunder, som gifva hopp om hjelp.
De ingå i bönens natur. Men den tryckande bördan frambär
dem utan att de klädas i vältalighetens prydnad. I nödens
stund företräder barnaskapets ande den sanna bönens ställe
och framprässar i villrådighetens ögonblick Gudi behagliga
suckar, ehuru de ej med ord uttryckas. Och dessa suckar
äro. Gudi behagliga, ty de tolka ödmjukhet med förtröstan.
Rom. 8: 26, 27.
Tacksamhet, undergivenhet och förtröstan äro bönens
tre »huvudämnen». Ske din vilja är Ödmanns bön eller,
som han gärna uttrycker bedjandets innersta mening,
»överlämnande åt Guds styrelse3» — »jag har aldrig ill?
1 Strödda försök2 II: 2, sid. 166. I Strödda försök2 I, sid. 300 heter
det härom: »icke så, att naturens bestämda lopp för hwar och en bön
ändras, utan så, att den bön, som frambäres i tiden, redan före tidens
början warit förutsedd och afsedd i tingens bestämda verkningar».
2 Kompromissen mellan naturvetenskapsmannen och teologen är
uppenbar.
3 »Strödda försök2 II: 2, sid. 100. »Solcher Ergebung entsprach die
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
