Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakna stöd vid dispyter utan att i förväg överenskomma
de terminis. Men själva saken är jämnårig med Skriften
och står klart — döpen dem i namn Faders och Sons
och den h. Andes».
Ödmanns bekännelse till treenighetsläran kan ej för#
ändra det faktum, att han på denna punkt ansågs vara
inne i svedenborgska tankebanor. Väl söker han ener#
giskt gendriva alla beskyllningar i den vägen — han no#
terar t. ex. med påfallande tillfredsställelse varje angrepp
från »andeskådarens» eget läger —; bestridandet var
emellertid hopplöst, tungomålet röjde honom. Onekligen
fanns ju någon grund för misstanke åt det hållet. Redan
den markerade anslutningen till Anders Knös (»i läran
om treenigheten nalkas jag H. D.»1) bör observeras,
likaså den ej alldeles oviktiga detaljen, att Ödmann i sin
korrespondens med denne gärna använder den sveden#
borgska termen treenhet, vari syntes ligga en dragning
åt trinitas personae, non personarum2.
Sin positiva uppfattning i frågan har Ödmann framlagt
i brev till Knös d. 9 aug. 1794. Formuleringen före#
faller oantastlig:
Att Gud är en är wäl en ostridig sats. Mot satsen
involverar absurdum. Men treenheten hos Gud — må den
föreställas under tre artiklar, såsom af Luther skjedt; t. ex.
1 Ödmann t. A. Knös odat.; anl. d. 5 febr. 1796. Orden få kanske till
någon del skrivas på eftergift för Knös diktatoriska uppträdande.
2 Jfr Rob. Sundelin, Svedenborgianismens historia i Sverige, sid. 153
och Almquist Commentarius, sid. 181. (I förbig. må anmärkas, att
Sundelin synes förbise den hist.-filol. exegesens betydelse för Knös senare
utveckling). Ett litet glädjeutbrott från Ödmann i brev till Knös (d. 21 jan.
1796) är också värt att anteckna: »Jag hoppas, att något är wunnit och
det oförmärkt. Således har man (i ecklesiastikkommittén) uteslutit det
beständiga repeterandet af: Du som med fadren och den Hel. Ande etc.
— äfwenså i Litanien».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
