Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på 5 sönd. e. Trettondagen (Matth. 13: 23—3o)beskrives
»vad man kallar arvsynd» som en sinnlighetens urartning
och seger över förnuftet1. Man lägge märke till intel#
lektualismen i det följande:
I sig sjelf betraktad må den icke utropas för en källa till
alt sedeligt ondt. Här måste tilläggas, huru denna sinnlighet,
efter wårt slägtes första afwikelse från Gud, icke mera
fort-plantadt sig i sin ursprungliga renhet och oskuld; huru den,
redan under barndomsåldren, då förnuftet förer en icke ännu
fullbordad styrelse, befäster sig i en orättmätig inkräktning
och sedermera, genom frihetens missbruk, genom underlåtande
af de medel Guds kärlek i förnuft och uppenbarelse till seger
meddelat, småningom blifwer rådande och omsider herrskande2.
Arvsynd är sinnlighetens övervikt över förnuftet3,
synd är villfarelse4. Man förstår tonvikten på upplysning
i den ödmannska katekesen.
Traditionell anslutning till imputatio immediata söker
man hos Ödmann förgäves5. Bestämt opponerar han sig
1 Ibdm. Ödmann skiljer »emellan sinnlighet såsom en af Gud gifwen
förmåga till loflig njutning af naturens gåfwor, och sinnlighet såsom en
rådande magt öfwer förnuftets föreskrifter. Detta senare kallas i Skriften
köttsligt sinne» (Str. försök2 III, sid. 341). Gal. 5:24: xyjv aåoy.a
éoxtzu-pwaav återges i Parafras med »döda sinnligheten».
2 Lehnberg har några karakteristiska ord till Nils von Rosenstein d.
18 juni 1788: »Min vilja är god, men jag ärfar mer och mer at
menni-skjans hufvudsakeliga förderf ligger i förståndet». Jfr Jerusalem: »Die
Quelle aller Synden sind unwissenheit und schwachheit; an beiden sind
wir schuld, in so fern wir uns nicht bemiihen zu lernen und die Begierden
zu besiegen» (cit. fr. De vitiositate hominum naturali; preses N. Hesslén,
Lund 1791).
8 »Arfsynd är ett otjenligt ord. Men bör icke borttagas, utan
definieras», skriver Ödmann d. 13 sept. 1804 till Geringius. »Då Prästerna få
behålla sina glosor, tiga de».
4 I brev till dens. d. 16 mars 1802 förklaras &|j.apx<iveiv med errare a
meta.
5 För Tychsen beskärmar sig Ödmann d. 7 sept. 1805 över biskop
Johan Möller, som »med ihärdighet försvarar mycket, som icke är för
wårt tidehwarf antageligt, såsom imputatio immediata etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
